måndag 26 maj 2014

Valresultatet - och sedan?


För en detaljerad redovisning av valresultatet i alla medlemsländer hänvisar jag till den här interaktiva kartan:

http://derstandard.at/2000001438935/EU-Wahl-2014-Die-aktuellen-Hochrechnungen#/europe-t515-Österreich

Det är ur en österrikisk tidning så resultatet för detta land kommer upp först men genom att klicka på "Europakarte" och sedan ev. på "EU-Parlament" får man detaljer för samtliga medlemsländer. Jag tror inte att språket behöver vara något större problem.

Någon egen analys av totalresultaten gör jag inte i detta sammanhang. Det blev väl ungefär som förväntat. Främlingsfientliga, nationalistiska och EU-fientliga partier får mellan 20 - 30 % av mandaten, beroende på hur man räknar.

För Sveriges del kan man (jag) notera tre positiva saker. Valdeltagandet på ca 50 % är troligen det högsta i Europa bortsett från de länder där deltagandet är obligatoriskt. I Sverige är man naturligtvis chockad över SDs stora framgång. I det europeiska perspektivet har dock SD  inte på långa vägar nått de resultat och det inflytande som deras meningsfränder har. V har gått framåt men egentligen inte överdrivet mycket - men får ett mandat och lär därmed inte i någon högre grad stärka den EU-fientliga parlamentsgrupp med flera kommunistpartier som man tillhör.

Det franska resultatet är det utan tvekan mest betydelsefulla och, om jag får använda ett ord som förmodligen inte längre finns i SAOL, skickelsedigra. I vilken riktning kommer den franska politiken att läggas om? Sarkozy gjorde före valet ett mycket egendomligt uttalande där han i stort sett förordade en uppsplittring av EU i olika grupper och ett krossande av de viktigaste framstegen som gjorts i samarbetet, t.o.m. den fria rörligheten för personer. Socialisterna är uträknade. Eftersom axeln Paris - Berlin är en av de viktigaste drivande krafterna i EU bådar detta inte gott. Samtidigt är fru Merkel med säkerhet inte benägen att rucka på sin fastlagda kurs. (1)

(På den positiva sidan kan man räkna att Mussoliniepigonen Grillo tydligen åker på en smäll även om hans "parti" blir näst störst. Belgien verkar bli det enda landet med "liberal" majoritet, det beryktade Vlaams Belang får bara ett mandat. Wilders motgång är ju omskriven och välkommen).

Återstår nu att se hur majoritetspartierna kommer att agera. Att deras politik och framför allt Europapolitiken måste läggas om i grunden står helt klart. Men kommer man ha mod och insikt nog att tackla grundproblemen som huvudsakligen är sociala -vilket skulle kräva avsteg från den förhärskande åtstramningsideologin och dessutom närmare och effektivare överstatligt arbete- eller kommer man att försöka lägga sig närmare populisterna? "Främlingsfientlighet med ett mänskligt ansikte" kanske? Det är ju den vanligaste reaktionen men all erfarenhet visar också att det är dömt att misslyckas. Vill väljarna ha invandringsstopp och stängda gränser väljer man originalet och inte någon uppsnyggad kopia från etablerade höger- och vänsterpartier.

En viktig första indikation blir valet av Kommissionsordförande. Det är rådet dvs regeringscheferna, som nominerar men EP som väljer. Nominerar man någon annan än Juncker skulle det visa ett bottenlöst förakt för väljarna och bädda för en större demokratisk konflikt. Christine Lagardes namn har nämnts: blir det hon kan vi se fram emot mera åtstramning, mer penningpolitik, mer arbetslöshet och social oro och fortsatt uppsving för högerextremismen. Men inte ens regeringscheferna kan väl vara så dumma?

En annan stor chans som man väl också kommer att missa är att låta UK gå ur Unionen, snabbt och i all vänskap. Det skulle vara en win-winsituation för alla inblandade. Man har beräknat att det skulle innebära ett ekonomiskt avbräck för UK - det tror jag inte alls. Det finns ingen anledning att tro att inte EU skulle acceptera långtgående frihet för UK, främst på handelns  och investeringsområdet. Och så mycket personrörlighet som UK skulle vilja ha. Någon nämnvärd effekt på EU:s budget skulle det knappast bli: Återflödet skulle försvinna, UK skulle få betala en avgift på samma sätt som Norge och Schweiz, de länder (inklusive de fattigaste) som fortfarande betalar en stor av UK:s medlemsavgift skulle få en finansiell lättnad. Samtidigt skulle kontinenten bli av med den största stötestenen för en förnuftig integrationspolitik.  (Sverige skulle naturligtvis känna sig litet isolerats och vilset om "följa Toni" och "följa David" politiken inte längre finns till hands men det kanske är en vanesak?)


(1) En politik som grundar sig på förlegade erfarenheter från första världskriget och som av en österrikisk författare karakteriserats så: "...inflation leder till Hitler."  "Sedelpressen är för tyskarna en maskin där man lägger in papper och ut kommer en Hitler."

7 kommentarer:

  1. Läser här och där i fransk press och det verkar som om Hollande inte kommer göra/ändra nånting efter detta. Mer än att sitta kvar mandattiden ut.

    Han beklagar så väldigt mycket resultatet förstås, men det är också allt.

    SvaraRadera
  2. Det är ju den stora faran. Den ekonomiska politiken måste läggas om radikalt. Människor som har har jobb, tillgång till vård, säkerhet och rimlig pension röstar inte på extremister. Men då duger inte Borgonomics eller föråldrade konservativ/liberala teorier.

    SvaraRadera
  3. Jag tror jag fattar vad du menar eller tycker. Nej, jag tror inte att de etablerade partierna ändrar uppfattning vare sig i den ekonomiska frågan (lösare tyglar liksom? mer sprätt på pengarna?) eller i gränsfrågan, i alla fall i Frankrikes fall. Vilket onekligen ger utrymme för att FN går framåt ytterligare. Skulle tippa ändå att de plafonnar på 20. Men det är just nu, det.

    SvaraRadera
  4. Håller helt med om att den fundamentalistiska inställningen där inflation (och allting som kan leda till inflation) utgör jätten Gluff-Gluff som obönhörligt äter upp både ekonomi och demokrati – den inkörda tanken (utifrån tyska 20-talserfarenheter, men den är mycket mera spridd än så) har bakbundit politikerna under eurokrisen. Det fungerar helt enkelt inte att kräva att alla ska surra fast sig vid skeppets master och sedan låta ”skutan” (land, union och samhälle) driva genom stormen med fastkedjat roder medan besättningen sitter kedjade vid årorna under däck.

    All inflation är inte rallyinflation där frimärkena börjar kosta tio miljoner euro. Den insikten behöver komma tilbaka in i debatten.

    Det ser annars inte ljust ut när det gäller politiskt ledarskap. Hollande mer eller mindre ute ur räkningen om han inte gör en tydlig omorientering, som Karin är inne på, Cameron siktar också på nästa val (och på att klara hem Skottland), Obama kommer troligen inte att ha mycket manöverutrymme gentemot kongressen från i sommar fram till nästa val om 29 månader (!) eftersom läget har blivit så fastlåst och alla nu siktar på nästa runda. Medan Putin däremot sitter säkert flera år framåt. Och så eventuellt herr Junker som EU-kommissionens chef. Demokratur, eller bara demokrati i standby-läge?

    SvaraRadera
  5. Reinfeldt har just yttrat sig i samma anda som Cameron, Orban och van Rumpoy: det är inte alls säkert att "valsegraren" kommer att nomineras som kommissionspresident. Lagardes namn poppar upp allt oftare. Man kan tycka vad man vill om Juncker men att inte ge honom "första chansen" vore ett dråpslag av de nationalistiska regeringarna mot den ömtåliga spirande demokratin inom EU:s institutioner.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst har Juncker en konstitutionell rätt att ses som en tidig kandidat, sedan tror jag nog inte att han är vad EU behöver som sin "regeringschef" i nuläget. Nästan lika litet som Tony Blair hade varit lyckad på den post som sedan gick till van Rompuy.

      Radera
    2. Du kan ha rätt men inte kan man låta Reinfeldt, Camero, Rutte och van Rumpoy gå emot alla politiska grupper i EP (som just yttrat sig) och dessutom väljarna (oavsett vem de röstade på: Man kan följa mötet mom live på http://www.europaportalen.se/2014/05/eu-valstoppmote

      Radera