Semester blir planeringstermin

"The European Semester" eller på någon sorts svenska "Den europeiska planeringsterminen" är ett system för granskning och försök till styrning av nationell ekonomisk politik. EU:s medlemsländer måste i April rapportera till Kommissionen om sina program för tillväxt, sysselsättning, samhällsekonomisk balans och åtgärder för att möta EU:s regler för budgetbalans och skuldsättning. Kommissionen utfärdar länderspecifika rekommendationer i Juni som sedan diskuteras och överenskoms av medlemsstaterna i Juli. (Översikt av processen här.)

Det är alltså ett mycket ambitiöst projekt för samordning av europeisk ekonomisk politik. Vilka effekter och resultat denna samordning har fått eller kan få är ännu alldeles för tidigt att avgöra.

Att processen fått någon sorts effekt märker jag omedelbart efter ett par veckors frånvaro från Wien. SPÖ/ÖVP har lagt fram en budget för 2014/2015 som behandlats och diskuterats i vederbörlig ordning och -antar jag- i någon mån justerats för att lugna ner oppositionen. Emellertid har regeringen fått signaler från Kommissionen att åtgärderna för att förbättra balans-och skuldsättningsproblematiken inte är tillräckliga för att möta EU:s krav. Risken att Österrike offentligt kommer att ställas i skamvrån är överhängande. Inte så bra i ett valår. I panik skickar då finansministern, ÖVP, ett brev till Bryssel där han lovar att bättra på budgeten (DE) med en miljard € genom bl.a. skärpta straff för skattefusk och bättre kontroll över utgifts- och inkomstbetalningar. Han gör detta i stort sett på egen hand utan att samråda ens med koalitionspartnern (som dock i efterhand backar upp beslutet). Den synnerligen heterogena oppositionen rasar och kokar av ilska. (Die Grüne -Miljöpartiet; FPÖ -gamla Haiderpartiet; BZÖ- utbrytare ut FPÖ; "Team Stronach" - hopköpt parti av austrokanadiern och multimiljardären Stronach som sedan flytt fältet; NEOS- ett intressant nytt parti av näringslivsliberaler, något som Österrike inte haft förut.) Media gottar sig som alltid när man får fatt i något som kan likna en skandal.

Trots att den socialdemokratiska förste talmannen (en kvinna) är kritisk vägrar regeringen kategoriskt att diskutera saken vidare.

Vet inte vad jag skall dra för slutsatser av detta. Intressant är det i vart fall eftersom det åtminstone är en indikation på ökat EU-inflytande (samordning) på nationell ekonomisk politik.