Och ändock rör hon sig...

DN publicerade igår en ytterst egendomlig ledarartikel som av någon anledning fått rubriken: Hänsyn var ordet. Stelbent och klumpfotat ställer man sig på ståndpunkten att det är jävlar anamma regeringscheferna som skall bestämma. Parlamentet har försökt göra en statskupp och skall inte tro att de har något med demokrati att göra. ("Parlamentets kuppartade manöver..överilad.") Enligt fördraget är det Merkel som skall bestämma och parlamentet måste ta ett steg tillbaka.

Trots att det knappt är början på juni antar jag att det är någon sommarpraktikant som fått öva sig på de inte så viktiga Europafrågorna.

Fru Merkel väckte ett visst uppseende när hon efter valet förklarade att Juncker inte alls var självskriven som kandidat till posten som Kommissionens ordförande. Han var en av dem som kunde komma ifråga. Igår framträdde hon dock på nytt och med en osäkerhet i rösten som man inte är van vid från det hållet förklarade hon att hon trots allt stödde Juncker och att sonderingarna med partigrupper och medlemsländer skulle utgå från detta. Merkel har varit utsatt för ett starkt tryck från alla håll efter sitt första yttrande - även från sitt eget parti och från den socialdemokratiska (!) koalitionspartnern. (Och då hade hon ännu inte läst Dagens Nyheter!) Se artikel i Die Presse: Warum zögerte Merkel? (DE).

Merkels tvekan grundar sig i att hon, av någon i dagens läge svårbegriplig anledning, framför allt är angelägen om att gå Cameron till mötes. I den attityden stöds hon troligen endast av Reinfeldt och Orban i Ungern, möjligen också Rutte. Hon överskattar med säkerhet styrkan i de flesta medlemsländers önskan att hålla britterna på bra humör.

Just nu försöker man samla ihop en ledningsgrupp som kan tillfredsställa alla, eller de flesta, medlemsländer. Danmarks Thorning-Schmidt är favorit för att efterträda van Rumpoy. Det skulle var en gest mot Cameron: en rådspresident från ett icke-euroland som motvikt till förre eurozonschefen Juncker. Polens utrikesminister skulle efterträda Ashton och Schultz antingen fortsätta som parlamentspresident eller bli "vice" Kommissionsordförande. Andra namn förekommer också i diskussionen.

Det är väl tveksamt om detta skulle räcka för att täppa igen munnen på Cameron. Eftersom man tydligen (tyvärr) inte vill ha en kampavstämning letar man också efter möjligheter att ge britterna ytterligare undantag från EU:s regler.

Trots rasisternas och extremisternas framgångar finns det alltså möjligheten att det kan bli något bra utav allt det här. Men kanske får vi se Reinfeldt tillsammans med agenterna för Jobbik och UKIP försöka blockera valet. Det skulle ju kasta ett sanningen ljus över den svenska "europapolitiken." Men beröm i Dagens Nyheter skulle han säkert få.


Uppdatering: Frankfurter Allgemeine har en lång intervju med Habermas om Europapolitiken och EP-valet. Enligt hans uppfattning vore det ett direkt angrepp på demokratin om regeringscheferna inte skulle respektera väljarnas vilja när det gäller Kommissionpresidenten. Många kommer att fråga sig varför man överhuvudtaget  skall rösta. Se Europa wird direkt ins Herz getroffen.

Ju mer man tänker på saken desto egendomligare ter sig DN:s ledare (se ovan). Det är ju faktiskt ett direkt angrepp på demokratin. Ett klargörande vore kanske på sin plats?