Inte mycket Europa i den nya regeringen

Inte mycket att säga om den nya regeringen t.v. EU nämndes bara ett par gånger i förbigående  i regeringsförklaringen och då i huvudsak i samband med områden där man skulle arbeta för att få EU på Sveriges linje. Att Sverige skulle kunna bidra till det europeiska samarbetet och integration nämndes givetvis inte.

Att Margit Wallström får sköta EU-politiken kan hälsas med en försiktig optimism. Med sina gedigna kunskaper om hur EU fungerar och sitt enorma nätverk borde förutsättningarna för en mera aktiv EU-politik vara goda. Kanske kan vi vänta oss en långsam frigörelse från följa-Davidpolitiken vilken, liksom tidigare följa-Toni, varit riktlinjen för svensk europapolitik. England vill omförhandla sina medlemsvillkor - det gäller att sätta hårt mot hårt tillsammans med kärneuropa och inte tillåta Cameron att plocka russinen ut kakan - varför skulle då inte andra medlemsländer få motsvarande förmåner? EU skulle då långsamt förvandlas till det super-EFTA som många nationalistiska politiker drömmer om, främst kanske Cameron och tidigare Reinfeldt.

Kanske kan Wallström ta några steg mot fördjupat samarbete med Kärneuropa. Hon är väl ansedd i många kretsar. Mot henne talar att hon inte talar franska (eller tyska?). Av Libérations EU-krönikör Jean Quatremer karaktäriserades hon en gång som "sympa' et toujours naive" dvs. "sympatisk och alltid naiv").

En stor plump i protokollet får utnämningen av Mehmet Kaplan anses vara. Får man kalla en person islamist som anser att svenskar som reser för att enrollera sig i IS kan liknas med frivilliga i Finska kriget? En av hans meningsfränder menade för övrigt att det var ingenting att bekymra sig över, det var bara "unga pojkar som är ivriga att hjälpa till." I och för sig korrekt, men hjälpa till med vad?

Åtskilliga länder arbetar på att skärpa lagstiftningen mot deltagande i utländska krigsaktioner, en del har redan genomfört det. Sverige kommer knappast att gå i denna riktning. Frågan är om SÄPO har tillräckligt med resurser och kompetens att övervaka hemvändarna? Ytterst tveksamt.

Positivt ser jag på att man avskaffat`"integrationsministern" och inte infört någon speciell "kvinnominister." Det minskar den risk för ökad identitetspolitik som allt raskare breder ut sig i samhället. Frågor om integration och jämställdhet mellan könen måste genomsyra alla politiska aktiviteter. Då krävs det dock starka krafter som ser till att det verkligen blir så. Hur Löfven kommer att lösa den frågan återstår att se.

Uppdatering: Läs gärna EUbloggen, "En Wallström räcker inte" Partrik Oksanen är betydligt mera kritiks än jag  och hade gärna sett en speciell EU-minister. Vet inte. Normalt sett gör samordningen bättre på tjänstemannanivå än på ministernivå.

Uppdatering 2: Se också EU-merabloggen om "Nya regeringens EU-politik". Ylva verkar mera optimistisk än jag.



Fotnot: Fridolin och även Löfven bröstar sig med ett förslag om att kvotera in kvinnor i börsföretagens styrelser om resultat inte nåtts före 2020. The ususal suspects har redan börjat oja sig. Men ingen har nämnt att EU-parlamentet redan 2013 röstade igenom en motsvarande resolution som nu skall förhandlas med Kommission och Råd för att utmynna i ett lagförslag. Röstsiffrorna blev f.ö. 478 mot 148, med en majoritet från de flesta politiska grupperingar. De svenska allianspolitikerna röstade emellertid man- och t.o.m. kvinnogrant (Marit Paulsen, Cecilia Wikström och förstås fru Bildt) mot resolutionen. Rådet, med instämmande av Sverige menade sedan att det nog var en bra idé men att det var mycket man måste fundera på, dvs det här skjuter vi på tills man glömt bort det. Om Fridolin menar allvar måste alltså Sverige kämpa hårt i Rådet mot bl.a. Danmark, Nederländerna och förstås England. Se min text Ont om kompetenta kvinnor? Anna Hedh (s)  har f.ö. den viktiga posten som"skuggrapportör" i denna fråga.