lördag 27 februari 2016

Back to the future

(Detta inlägg har samtidigt publicerats på Flarnfri Schalottenlök)

Så här skriver Rickard Swartz i dag på DN:s nätupplaga:

Att – som Sverige – vara kvalificerat för en gemensam valuta, men ändå välja att hålla sig med en egen, bidrar inte till gemenskapen, däremot till en irriterad atmosfär. Storbritanniens beslut att folkomrösta om sitt medlemskap kan nog bara där uppfattas som ett försök att ”reformera” EU, på annat håll som ren egoism. Att som Tyskland och Frankrike sätta sig över gemensamma budgetregler är ett arrogant precedensfall som kan komma att åberopas av de mindre medlemsstater som förväntas att strikt hålla sig till regler som uppenbarligen inte gäller för alla.

Jag har knyckt några stycken men ni bör utan tvekan läsa hela krönikan med titeln Europa reduceras till geografi av en erfaren och övertygad europé.

Swartz text erinrade mig om en text jag lade upp 2007 med en smärre uppdatering 2010. Jag lägger upp den igen här i det nya formatet med rubriken Gränslöst. Mot bakgrund av Swartz text och den faktiska situationen i Europa idag ter sig mina funderingar från 6 -9 år sedan som tämligen naiva.

Min text utgår från en berättelse av Jolo  från 1971 där han berättar

tisdag 23 februari 2016

Vårt sorgespel är slut

Bisatta i vår stora sarkofag
vi fördes vidare i öde hav
där rymdens natt oändligt skild från dag
en glasklar tystnad välvde kring vår grav.


Vågorna börjar glättas efter överenskommelsen mellan Cameron och EU. I England vill Cameron få till stånd ett "ja" i folkomröstningen om fortsatt medlemskap. Man står nu, tack vare honom tydligen, inför ett reformerat EU som premiärministern utan vidare skulle ha röstat för om det varit aktuellt i medlemskapsförhandlingarna. I övriga EU verkar man ta saken ganska lugnt: "Die Suppe wird nicht so heiß gegessen, wie sie gekocht wird"  som man säger i Euroland. The usual suspects  (Sverige, Danmark) gnuggar händerna av förtjusning. Andra sitter och klurar ut hur ,mycket av de engelska framgångarna man kan kräva för sin egen del. Ett fåtal funderar över en djupare integration mellan en kärngrupp av länder, kanske eurozonen, men kan tyvärr inte komma överens om hur detta skall ske.

Överenskommelsen, om den blir verklighet, innebär utan tvekan ett grundskott mot viktiga delar av EU-projektet. Att så mycket har åstadkommits över åren med en grupp av disparata medlemsländer, vart och ett med egna intressen som ofta gått på tvärs mot andras, är något av ett mirakel. Insikten om ett överordnat gemensamt intresse har som regel medgett överenskommelser som visserligen fått många medlemmar att gnissla tänder men som efter ett tag accepterats som acquis communitaire. Euro- och Schengensamarbetet är de viktigaste framgångarna.

England eller United Kingdom har alltid framstått som en motsträvig särling i samarbetet.

Klicka här för att läsa fortsättningen!

tisdag 2 februari 2016

Rule Britannia eller The Empire Strikes Back

Ser att några trogna söker sig till den här bloggen trots bristen på uppdateringar. Bara en hastig reflektion till det förslag till uppgörelse med England som Rådets president, Donald Tusk, i dag presenterat. Förslaget ses allmänt som en kapitulation för de engelska kraven och Cameron utropar triumferande att på den här villkoren skulle han ha gått med i EU på den tiden det begav sig.

Jag behöver här inte redogöra för innehållet i förslaget, det finns utförligt beskrivet på andra håll. (Se t.ex. Om Europa).  För min del är förslaget om ett "rött kort" om 55 % av de nationella parlamenten röstar emot ett lagförslag speciellt olyckligt och riskerar att lamslå eller åtminstone försvåra lagstiftningsarbetet. Dels inträffar det märkliga att Maltas eller Luxemburgs parlament får samma vikt som t.ex. Tysklands eller för den delen Englands. Dels finns redan ett folkvalt parlament med representanter för alla medlemsländer med ansvar för lagstiftningsfrågor. (En bieffekt med ett något försonande roande drag blir de konflikter mellan medlemmar från samma parti i EP resp. de nationella parlamenten som är förprogrammerade. Både Reinfeldt/Borg och Wallström har redan varit ordentligt irriterade över sin meningsfränder i EP...) Man kan fråga sig hur Europaparlamentet kommer att ställa sig till detta förslag, särskilt som det redan finns fungerande mekanismer för samarbete och samordning med nationella  parlament.

Vidare får man räkna med att många andra länder kommer att utnyttja möjligheten att dra i den s.k. "nödbromsen" när det gäller invandrares tillgång till välfärdssystemen. Kapitulationen för England ger alltså exempelvis den svenska regeringen möjlighet att överta ännu en bit av SD:s politik utan att förlora ansiktet. Om man har något kvar.

Förslaget skall nu diskuteras av EU:s regeringschefer redan denna vecka. Flera "östländer" har ju tidigare starkt motsatt sig inskränkningar på välfärdsområdet. Möjligen kan formuleringen att detta inte skall gälla dem som redan befinner sig i England luckra upp detta motstånd.

Det skall bli intressant att se hur reaktionen blir i Storbritannien (dvs, England och Skottland). Personligen är jag ganska övertygad om att opinionen för Brexit kommer att växa och att folkomröstningens resultat blir därefter. Då blir hela detta onödiga och ovärdiga hallabalo ett fall av "außer Spesen, nichts gewesen"  som man säger i Euroland.