tag:blogger.com,1999:blog-25059034381825144842024-03-13T15:20:21.268+01:00Euroflarn - ett europeiskt perspektivEuropapolitiska och inrikesd:o poster som inte riktigt passar på FlarnfriBengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.comBlogger96125tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-81376889335381213662016-06-01T22:32:00.001+02:002016-06-02T10:07:56.700+02:00Kataklysm och apokalyps om UK lämnar EU. Eller om man stannar kvar.I slutstriden inför den engelska EU-omröstningen hopas fasansfulla föraningar och förutsägelser om kataklysmer och katastrofer från alla möjliga sidor. Allting kommer att gå åt skogen om den andra sidan vinner. (BBC sammanfattar debatten satiriskt så här: http://www.bbc.co.uk/programmes/p03w4n08 )<br />
<br />
I Sverige är opinionen enad som aldrig förr. Aldrig har Sverige haft en bättre vän än England som stöttat oss i alla lägen. Och om England skulle gå ur EU blir konsekvenserna för Sverige fruktansvärda. Allting stannar upp.<br />
<br />
Det är väl andemeningen i en kort artikel av Birgitta Ohlsson och Lotta Edholm i DN: "<u><a href="http://www.svd.se/brexit-skulle-sla-mot-stockholm/om/brexit-hotet"><span style="color: black;">Brexit skulle slå mot Stockholm</span></a></u>". De båda damerna understryker att England är Sveriges fjärde och Stockholms största exportmarknad- "Jobb och företag står på spel" menar man.<br />
<br />
Medvetet eller omedvetet faller man här på det simplaste tricket som används av både förespråkare för och motståndare mot fortsatt brittiskt EU-medlemskap. Man låtsas helt enkelt som om alla ekonomiska relationer skulle upphöra bums vid ett ev. utträde. Men så blir det naturligtvis inte just därför att EU och England är så viktiga marknader för varandra. Det är som om WTO och andra frihandelsavtal inte alls finns. Och hur kommer det sig att vi kan handla fritt med USA och Japan som mig veterligen inte är medlemmar av EU? Det där är bara käbbel som Löfven skulle ha sagt.<br />
<br />
Sen skulle svenska företag enligt skribenterna inte få tillgång till kapitalmarknaderna i London för sina investeringar. Även detta vet vi ingenting om. Men vid en ev. Brexit skulle med säkerhet Frankfurt segla upp som en fullgod ersättare.<br />
<br />
Det finns en myt om att Storbritannien är Sveriges bästa vän i EU. Det är helt enkelt inte sant. Ta er några minuter och läs "<u><a href="http://omeuropa.se/varfor-grater-stefan-lofven/"><span style="color: black;">Varför gråter Stefan Löfven över att kunna slippa Camerons Toryregering som stoppar S-politik i EU?</span></a></u>" ur bloggen Om Europa. Men inte heller på andra områden har någon kunnat definiera konkreta sakfrågor där Sveriges haft nytta av sin blinda lojalitet mot Storbritannien. Men det är klart: "<i>They spik inglisch you no</i>" -ett skäl så gott som något.<br />
<br />
Min bestämda uppfattning är att det förslag till fördrag som man kommit överens om och som omröstningen egentligen skulle gälla men som nu har totalt glömts bort skulle ha mycket mer förödande verkningar på det europeiska samarbetet än någonsin en Brexit.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-16712597084320539542016-05-12T11:36:00.001+02:002016-05-12T11:36:54.036+02:00Tillbaks till trettiotalet?Ni får ursäkta om jag tjatar en del om presidentvalet i Österrike - man kan kanske inte begära att det skall intressera svensk press och allmänhet särskilt mycket. Men om den första valomgångens resultat skulle bekräftas i den andra och landet får en president från postfascistiska FPÖ kan det få konsekvenser långt utanför det lilla alplandets gränser.<br />
<br />
I vänsterliberala Der Standard skriver den erfarne kommentatorn Hans Rauscher en artikel med rubriken (min översättning) "<u><a href="http://derstandard.at/2000036663691/Mit-Hofer-zurueck-in-die-Dreissigerjahre"><span style="color: black;">Med Hofer tillbaks till trettiotalet?</span></a></u>" Den ledande presidentkandidaten Hofer har förklarat att han kommer att avsätta regeringen om den inte inom ett år genomför de 500 sparförslag som Riksrevisionen rekommenderat. Men kan han det? Rauscher visar ett författningen utan tvekan ger presidenten denna rätt även om bestämmelsen aldrig använts tidigare. Men en sådan regering måste ju trots allt ha stöd av en majoritet i parlamentet. Ett nyval med en absolut FPÖ-majoritet är inte längre bara en feberdröm utan fullt möjligt. Troligare är dock att något av de gamla regeringspartierna, SPÖ eller ÖVP, ställer upp som stödparti. En sådan diskussion pågår redan för fullt i båda parterna även om man då ser sig själva som "senior partner" - något som blir mycket svårt att uppnå med nuvarande väljaropinion.<br />
<br />
Hofer har redan uttalat sig för att få till stånd en folkomröstning om den italienska provinsen Sydtyrolens ("Alto Adige") statstillhörighet. "<i>Sydtyrolare, er hembygd är Österrike</i>" utropade han i ett tal 2015. Associationerna till Hitlertidens "<i>Heim ins Reich</i>" ger sig automatiskt. Nyligen har han föreslagit att ge sydtyrolare österrikiskt medborgarskap följande exemplet från Orban som ju velat ge ungerska minoriteter i Slovakien och Rumänien fullt ungerskt medborgarskap. 'För båda dessa herrar och deras meningsfränder gäller det att befria sina "<i>Volksgenossen</i>".<br />
<br />
Hofer vill f.ö. ge österrikiskt medborgarskap också till sudettyskarna, förmodligen avser han den lilla minoritet som fortfarande finns i Tjeckien.<br />
<br />
Vi har hört den förut...<br />
<br />
I samband med Haiders begravning skrev jag ett längre inlägg med rubriken <u><a href="http://www.karlsson.at/texter/austria.html"><span style="color: black;">Statsbegravning för en fascist</span></a></u> där jag bl.a. hänvisade till Robert Menasses analys av FPÖs politik jämförd med austrofascismen, den rörelse under kansler Dollfuss och Schuschnigg som föregick <i>Anschluss</i>. Med endast lätt förändrad terminologi ("Heimat" i stället för "Blut und Boden" osv.) är parallellerna skrämmande.<br />
<br />
Mardrömmen ter sig ibland svindlande nära.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-73573045523874982162016-05-05T21:21:00.000+02:002016-05-05T21:21:21.473+02:00Another one bites the dust?Diskussionen efter det österrikiska presidentvalets första omgång har i huvudsak präglats av uppgivenhet och hopplöshet. De båda statsbärande partierna, socialdemokrater (SPÖ) resp. de konservativa (ÖVP) ligger i stort sett i ruiner: som jag skrev nedan brukar de två tillsammans få ca 80 % av rösterna i ett presidentval. Den här gången blev det en andel på strax över 20 %,<br />
<br />
Anledningen till FPÖ:s storartade framgång får naturligtvis till stor del sökas i samma riktning som framgångarna för SD, Front National, AfD, Wilders, Sannfinnländarna och andra vilken också lett till högernationalismens maktövertagande i exempelvis Ungern och Polen. Men i Österrike tillkommer det i stor utsträckning välgrundade politikerförakt som det mångåriga samregerandet lett till. Föråldrade strukturer (delvis nedärvda från austrofascismens korporativistiska ständestat), ovilja och oförmåga att pröva nya samarbetsformer, kvarlevande <i>Parteiproporz, </i>den federala och decentraliserade maktfördelningens järngrepp över stat och regering har lett till att partiernas enda seriösa målsättning blivit att försöka behålla poster, befattningar och ställning på olika nivåer. Att väljarna då vänder sig till FPÖ ("som säger som det är") eller samlas kring mer eller mindre populära oberoende kandidater är inget att förvåna sig över.<br />
<br />
Förruttnelseprocessen har nog gått längst inom ÖVP men den märks mest hos SPÖ som verkar helt renons på planer, strategier och personalresurser för att komma ur krisen. En oroande tendens är att efter valet ledande SPÖ-politiker, en tidigare regeringschef och flera provinsguvernörer börjat mer eller mindre klart antyda att det är dags att omvärdera samarbete med FPÖ. Det är andra tider nu säger t.ex. förre regeringschefen Vrantizky som tidigare i hårda ordalag förklarat att samarbete med FPÖ vore absolut omöjligt och dessutom klart fördömt det tabubrott som provinsguvernören i Burgenland gjorde sig skyldig till genom att gå i koalition med FPÖ.<br />
<br />
Att man på lägre nivåer inom ÖVP ser samarbete med FPÖ som enda möjlighet att behålla makten är klart (jämför m i Sverige!). Kombinerat med ett troligen lågt valdeltagande i andra omgången och regeringspartierna upptagna av självbeskådande ter sig möjligheten för en FPÖ president i Österrike ganska stor. Denne sitter då över nästa parlamentsval och kan få en avgörande roll när det gäller regeringsbildningen. Eftersom hans parti har mycket stora chanser att bli största parti ter sig möjligheten av en FPÖ-ledd regering allt mera sannolik. Konsekvenserna av detta kan bli förödande för Europa eftersom det då kommer att finnas åtminstone ett "västerländskt" land vid sidan av Vysegradländerna (och Frankrike?) där nationalism och främlingsfientlighet kommer att vara de styrande principerna.<br />
<br />
Presidenterna Trump och Putin har naturligtvis inget emot att se spillrorna av ett europeiskt samarbete...<br />
<br />Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-14360758693750512202016-04-24T22:55:00.000+02:002016-04-24T22:55:15.556+02:00Presidentval i ÖsterrikeEn snabb reaktion på resultatet av dagens presidentval i Österrike. Presidenten har huvudsakligen ceremoniella förpliktelser men dock inte enbart, Framför allt har han eller hon en viktig roll vad gäller regeringsbildningen. Presidenten bestämmer vem som först skall erbjudas uppgiften att försöka bilda regering. Med hänsyn till det parlamentariska läget kan detta bli en mycket grannlaga uppgift nästa gång. Presidenten kan också vägra att godkänna enskilda statsråd vilket också kan få stor betydelse. Vidare har presidenten faktiskt en "moralisk" roll och kan uttala sig med auktoritet i viktiga politiska frågor, Ett par gånger har det hänt att presidenten under sin första period fått så stort stöd i befolkningen att ingen har ansett det var lönt att nominera någon motkandidat för den andra valperioden.<br />
<br />
Den nu avgående presidenten, f.d. socialdemokraten Heinz Fischer, är mycket väl ansedd i de flesta kretsar. Hans hustru Margot är f.ö född i Sverige med svensk mor och österrikisk far - utom äktenskapet eftersom Sverige under kriget slaviskt följde de tyska Nürnberglagarna som förbjöd äktenskap mellan judar och "arier". "Stockholmsäktenskap" kallade hennes fader detta i sin utomordentligt intressanta självbiografi om åren som flykting i Sverige.<br />
<br />
En litet lång inledning. Resultatet av dagens val får anses som sensationellt låt vara att tendenserna varit klara ganska länge. Överlägsen segrare blev den kandidat som postfascistiska FPÖ ställt upp, med 35 % av rösterna. På andra plats kom förre partiledaren för De Gröna, men nu oberoende, med 21 % och på tredje plats en oberoende kandidat med 19 %. Regeringskoalitionens kandidater (Socialdemokrater och Konservativa) fick båda 11 %.<br />
<br />
Normalt sett brukar regeringspartierna kandidater tillsammans få ungefär 80 %. Den hör gången fick man alltså 22 %, dvs klart mindre än segraren och var och en för sig klart mindre än de oberoende kandidaterna. Klarare kan väl befolkningens politikerförakt och missnöje med den koalition som med sina cementerade åsikter omöjliggjort varje reform- och utvecklingsarbete under en lång tid. Båda regeringspartierna, men främst de konservativa, är egentligen endast valorganisationer för olika intressegrupper och fackliga och näringslivsorganisationer som enbart värnar om sina specifika intressen. Så är t.ex. välbehövliga reformer på skolans område helt omöjliga pga av det järngrepp som lärarfacket med utbildningsministern i spetsen har över regeringen.<br />
<br />
Nu blir det en andra valomgång om 4 veckor mellan de två toppkandidaterna. Normalt borde väl "tvåan", professor van der Bellen, kunna räkna med en stor del av de oberoendes röster och socialdemokraternas. Men frågan är om detta räcker speciellt som man förmodligen kan räkna med ett rekordlågt valdeltagande i trötthetens tecken. Ovisshet råder också om de konservativa väljarnas inställning.<br />
<br />
Utgången är synnerligen viktig den hör gången eftersom man får räkna med att FPÖ blir största parti vid nästa parlamentsval. En FPÖ -president skulle naturligtvis göra allt för att få fram en FPÖ-ledd regering vilken kan lyckas eftersom Österrike redan haft en ÖVP/FPÖ regering. Österrike skulle då bli det första "västeuropeiska" landet som slår in på samma politik som Ungern, Polen och Front National. Vad detta kunde betyda för det europeiska samarbetet kan man bara spekulera om.<br />
<br />
Möjligen återkommer jag till detta ämne när mera analys från Wien föreligger.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-12470851293470960502016-04-07T18:05:00.001+02:002016-04-07T18:07:54.102+02:00Laat de poppetjes dansen!<div style="margin-left: 220px; text-align: left;">
<i><br /></i>
<i>Hop Marjanneke, stroop in't kanneke,
</i><br />
<i>laat de poppekens dansen</i><br />
<i>eertijds was de Pruis in't land</i><br />
<i>en nu de kale Fransen,</i><br />
<i>Hop Marjanneke, stroop in't kanneke,</i><br />
<i>Hop Marjanneke Jansen</i></div>
<br />
<br />
Igår, onsdag, genomfördes en av de mest groteska folkomröstningar som ägt rum på mycket länge. Genom namninsamling hade yttersta högern och yttersta vänstern i skönt samförstånd lyckats få en "rådgivande" folkomröstning till stånd om huruvida det holländska parlamentet skulle ratificera EU:s samarbetsavtal med Ukraina eller inte. Avtalet har varit i kraft sedan slutet av förra året och godkänts av alla medlemsstaters parlament, inklusive Hollands. Holland har emellertid inte ännu ratificerat avtalet och får väl svårt att göra det efter folkomröstningens resultat.<br />
<br />
Men jag menar demokratin måste väl få segra? Om vi antar att antalet röstberättigade i medlemsländerna förhåller sig som befolkningen storlek hade 3.3 % av de röstberättigade inom EU möjlighet att delta . Eftersom valdeltagandet var ca 32 % innebär det att ca 1.06 % av de röstberättigade i EU faktiskt deltog och av dessa var det 64 %, dvs 0.68 % av alla röstberättigade inom EU som röstade "nej" till avtalet.<br />
<br />
Alltså något mer än en halv procent av EU:s väljare har sagt nej till att ratificera associeringsavtalet med Ukraina.<br />
<br />
Nu är det ju klart att om en total folkomröstning verkligen skulle ha ägt rum hade utfallet blivit helt annorlunda. Men hur? Å ena sidan politikerförakt, EU-skepsis, immigrationsfobi, å andra sidan den starka välviljan mot Ukraina efter Maidan, delvis inspirerad av russofobi men numera dämpad av avslöjanden av korruption och allmän oförmåga att organisera samhället. Omöjligt att veta även om en rimlig gissning kunde vara att en majoritet av EU:s befolkning inte skulle vilja ha detta avtal just nu. Men hur som helst är det orimligt att låta frågan avgöras av en handfull holländare som lockats av politiker som öppet medger att de inte alls bryr sig om Ukraina utan bara har som syfte att skada EU.<br />
<br />
En intressant detalj i sammanhanget är ju att om de som röstat "ja" i stället hade avstått från att rösta så hade förslaget förmodligen fallit genom att kravet på 30 % valdeltagande inte hade mötts.<br />
<br />
Panikklockorna ringer genom EU och t.o.m. en så sansad bedömare som Libérations Quatremer börjar tala om "<i>Nederxit</i>". Sant är att ett holländskt utträde skulle vara oändligt mer förödande för EU än en Brexit. Brittiska anhängare av Brexit har f.ö.säkert fått en extra skjuts av resultatet av omröstningen i Holland. Liksom Putin.<br />
<br />
Några relevanta länkar:<br />
<br />
<u><a href="http://omeuropa.se/hollandsk-folkomrostning-ar-inte-heller-demokratisk/"><span style="color: black;">Holländsk folkomröstning är inte (heller) demokrati.</span></a></u> (Med exempel på andra meningslösa folkomröstningar i EU-sammanhang.<br />
<u><a href="https://euobserver.com/opinion/132908"><span style="color: black;">Why the Dutch referendum on Ukraine is a joke</span></a><a href="https://euobserver.com/opinion/132908">.</a></u><br />
<u><a href="http://www.nrc.nl/nieuws/2016/04/02/geenpeil-flyert-voor-de-democratie"><span style="color: black;">GeenPeil zoekt kiezers die willen stemmen</span></a><br />
<u><a href="http://www.nrc.nl/next/2016/03/07/ze-delen-weinig-behalve-een-diepe-afkeer-van-euro-1596081"><span style="color: black;">Ze delen weinig, behalve een diepe afkeer van Europa</span></a></u> </u>(Om hur socialister, högerextremister och "Djurens parti" finner varandra i hat mot Europa.)<br />
<u style="text-decoration: underline;"><a href="http://derstandard.at/2000034205948/Niederlaender-stimmen-ueber-EU-Handelsabkommen-mit-Ukraine-ab"><span style="color: black;">Niederlande stimmen über EU-Abkommen mit Ukraine ab,</span></a></u><u> </u>(Bl.a.med underrubriken: "Putin kommer att jubla över ett "nej".)<br />
<u style="text-decoration: underline;"><a href="http://www.lrb.co.uk/blog/2016/04/04/glen-newey/a-stalking-horse-for-nexit/?utm_source=LRB+online+email&utm_medium=email&utm_campaign=20160329+online&utm_content=ukrw_nonsubs&hq_e=el&hq_m=4217724&hq_l=11&hq_v=1c331e70c0"><span style="color: black;">A Stalking Horse for Nexit</span></a></u><br />
<u style="text-decoration: underline;"><a href="http://bruxelles.blogs.liberation.fr/"><span style="color: black;">Les Pays-Bas au bord du "Nederxit"?</span></a></u><br />
<br />Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-9720635947316458672016-03-08T16:53:00.000+01:002016-03-08T16:53:15.349+01:00Europavänner för BrexitJon Worth, välkänd brittisk eurobloggare numera bosatt i Berlin <u><a href="https://jonworth.eu/the-eu-referendum-will-not-improve-uk-eu-relations-so-federalists-and-progressives-outside-the-uk-should-advocate-brexit/"><span style="color: black;">skriver ett inlägg</span></a></u> "<i>The EU referendum will not improve UK-EU relations, so federalists and progressives outside the UK should advocate Brexit</i>."<br />
<br />
Eftersom detta är den linje som denna blogg (såväl som <u><a href="http://flarnfri.blogspot.com/" span="" style="color: black;">Flarnfri schalottenlök</a>,</u> se t.ex. <u><a href="http://flarnfri.blogspot.com/2015/12/allt-val-ombord-i-det-sjunkande-skepet.html"><span style="color: black;">här</span></a></u>, <u><a href="http://flarnfri.blogspot.com/2015/11/det-europeiska-skymningslandet.html"><span style="color: black;">här </span></a></u> och <u><a href="http://flarnfri.blogspot.com/2015/12/allt-val-ombord-i-det-sjunkande-skepet.html"><span style="color: black;">här</span></a></u>) drivit <a href="http://euroflarn.blogspot.se/search/label/Brexit"><span style="color: black;">under många år</span></a> vill jag verkligen uppmana till läsning. Jag vill definitivt inte britterna något illa ("<i>many of my best friends</i>"...etc) men det är ett faktum att de själva skulle bli de största förlorarna. Worth citerar ett antal intressanta artiklar ur vilka jag knipsar följande: "<i>let the UK leave, go through the pain of negotiating a trade deal to give them the trade they say they want with the EU, but then with the UK outside restart the advancement of a more political union?"</i><br />
<i><br /></i>
Worth nämner också den brittiska avgiftsrabatten. För mig ör det svår förståeligt att denna fråga inte alls har berörts eller nämnts i debatten.<br />
<br />
De som utanför England som t.ex. Sverige inte tröttnar på att tala om hur viktigt det är att England stannar kvar i EU har märkvärdigt svårt att hitta några egentliga argument för sin ståndpunkt. Det skulle givetvis inte bli så att alla handels- och andra ekonomiska länkar mellan kontrahenterna skulle brytas. Naturligtvis skulle en hel del administrativa och tekniska svårigheter uppstå under övergångsfasen men det finns en rejäl kompetens att handskas med sådant både i London, Bryssel och kontinentala huvudstäder. Ingen skulle vara betjänt av att försvåra handelsutbytet och varför skulle det bli svårare att handla med ett oberoende England än med ett oberoende USA t.ex? Nej, åtminstone i Sverige tror jag nog att önskan att ha England kvar huvudsakligen grundas på sentimentala skäl, något som alla vi som gillar Premier League, Fawlty Towers och Hugh Laurie i viss mån kan dela. Men dessa ting, lika väl som det ljumma ölet, försvinner ju inte i och med en Brexit.<br />
<br />Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-66291720046303768922016-03-01T17:45:00.001+01:002016-03-01T17:48:22.681+01:00Staten det är jag...eller du?...eller---Löfven har uppenbarligen svårt att hålla pli på sina ministrar, speciellt om de är Kravmärkta (alltså "mp"). De enskilda statsråden har väl också med sin bristande erfarenhet svårt att förstå sin speciella ställning i regeringskollektivet. Viktiga politiska initiativ måste vara förankrade. Tidigare fanns s.k. "gemensam beredning" och t.o.m. "lunchberedningar" i regeringen under statsministerns ledning: Den enda som av tradition hade (eller tog sig) egen övergripande auktoritet var finansministern även om det aldrig var så uttalat som under epoken Sträng/Erlander. (Åsbrink var ett barn av denna era och avgick ju också i vrede när statsministern lade sig i den ekonomiska politiken...)<br />
<br />
I dagens regering verkar det vara fritt fram för de enskilda statsråden att springa ut med de mest oövertänkta idéer. Senast var det Mehmet Kaplan <u><a href="http://www.dn.se/ekonomi/kaplan-andrar-sig-inte-trots-finansministerns-kritik/"><span style="color: black;">som faktiskt togs i örat av finansministern</span></a></u> (<i>sic!</i>) vilket väl också¨bidrog till att han och Fridolin plötsligt fick en överrock i form av en superminister. I det fallet tillkommer att han faktiskt klampade in på det område där den minister som jag brukar kalla Per "Regeringen" Bolund har mutat in som sitt revir nämligen bekämpning av bubblor med hjälp av penning- och finanspolitik. En ordentlig mumsbit får man säga.<br />
<br />
En stark konkurrent till Bolund om platsen som <i>primus inter pares </i>är dock Mikael Damberg. Damberg stödde ju skriftligen, på Sveriges vägnar, förbehållslöst Camerons krav på Juncker att att det nya "frihandelsavtalet" med USA skall innehålla just den mekanism för investeringsskydd som föreslagits. Just detta inslag är det kanske mest kritiserade i förhandlingarna och har väckt opposition från alla politiska riktningar, från fack såväl som från företagare, från starka grupper i USA, EU och Sverige. <br />
<br />
<b>(Klicka på "Läs mer" för fortsättningen!)</b><br />
<a name='more'></a>Men sak samma - Damberg seglar vidare i den "<i>följa Toni-</i>" eller "<i>följa David</i>"-anda som så länge varit ledstjärnan för svensk EU-politik. Se gärna min text: <u><a href="http://flarnfri.blogspot.se/2014/10/blair-eller-cameron-alltid-sveriges.html"><span style="color: black;">Blair eller Cameron - alltid Sveriges ledstjärnor</span></a>. </u> Det förklarar väl också den helt onödiga panik som utbrutit inför möjligheten av en Brexit. Läs gärna utvalda artiklar <u><a href="http://euroflarn.blogspot.se/search/label/Brexit"><span style="color: black;">under sektionen "Brexit"</span></a></u>.<br />
<br />
Men Damberg har tagit ytterligare ett steg. Han förkroppsligar nu inte bara "regeringen" utan själva "Sverige". På siten "Europaportalen" läser vi att "<u><a href="http://www.europaportalen.se/2016/03/sverige-varnar-stort-handelskrig-med-kina"><span style="color: black;">Sverige varnar för stort handelskrig med Kina</span></a></u>" samt att "<u><a href="http://www.europaportalen.se/2016/02/sverige-avvisar-ttip-light"><span style="color: black;">Sverige avvisar TTIP light</span></a></u>". För Sverige läs Mikael Damberg.<br />
<br />
Både dessa frågor innehåller politiskt sprängstoff. Att ge Kina frihandelstatus ger konkurrensnackdelar för svensk industri, främst på stålsidan. Kommissionen är tveksam men Damberg, eller skall vi säga Sverige, ställer helhjärtat upp på Danmarks (med sin berömda stålindustri...) och -<i>guess what</i>- Englands sida. Om man fortsätter försöken att baxa igenom hela TTIP under Obamas presidentperiod och misslyckas riskerar man förseningar på upp emot ett år i förhandlingarna och möjligtvis ett tuffare klimat. Inte mig emot men det går ju på tvärs med Dambergs och andras iver att få avtalet i hamn snarast möjligt. En mera seriös riskanalys kanske hade varit på plats innan man tar ställning.(1)<br />
<br />
Jag undrar om Damberg stämt av sin politik med Bolund och Kaplan? <i>Någon jävla ordning ska de' va' </i>i en regering. (2)<br />
<br />
<b><br /></b><b>(1) </b><i>Om TTIP se gärna mina texter som länkas längst upp i högerspalten på <u><a href="http://euroflarn.blogspot.com/"><span style="color: black;">Euroflarn</span></a></u>.</i><br />
<b><br /></b><span style="font-weight: bold;">(2)</span><span style="font-weight: bold;"> </span><i>En travesti på ett berömt yttrande av kommunistledaren C.H.Hermansson när han ville kväsa intern kritik inom partiet. <u><a href="https://youtu.be/HHTu6Rs1zXU"><span style="color: black;">Se och hör originalet</span></a></u></i>Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-20264527220851542462016-02-27T17:01:00.001+01:002016-02-27T17:07:17.383+01:00Back to the future(<i>Detta inlägg har samtidigt publicerats på <u><a href="http://flarnfri.blogspot.se/2016/02/back-to-future.html"><span style="color: black;">Flarnfri Schalottenlök</span></a></u></i>)<br />
<br />
Så här skriver Rickard Swartz i dag på DN:s nätupplaga:<br />
<div style="margin-left: 50px;">
<br />
<i>Att – som Sverige – vara kvalificerat för en gemensam valuta, men ändå välja att hålla sig med en egen, bidrar inte till gemenskapen, däremot till en irriterad atmosfär. Storbritanniens beslut att folkomrösta om sitt medlemskap kan nog bara där uppfattas som ett försök att ”reformera” EU, på annat håll som ren egoism. Att som Tyskland och Frankrike sätta sig över gemensamma budgetregler är ett arrogant precedensfall som kan komma att åberopas av de mindre medlemsstater som förväntas att strikt hålla sig till regler som uppenbarligen inte gäller för alla.</i><br />
<br /></div>
Jag har knyckt några stycken men ni bör utan tvekan läsa hela krönikan med titeln <u><a href="http://www.dn.se/ledare/kolumner/richard-swartz-europa-reduceras-till-geografi/"><span style="color: black;">Europa reduceras till geografi</span></a></u> av en erfaren och övertygad europé.<br />
<br />
Swartz text erinrade mig om en text jag lade upp 2007 med en smärre uppdatering 2010. Jag lägger upp den igen här i det nya formatet <u><span style="color: black;"><a href="http://flarnfri.blogspot.se/p/granslost.html"><span style="color: black;">med rubriken Gränslöst</span></a></span></u>. Mot bakgrund av Swartz text och den faktiska situationen i Europa idag ter sig mina funderingar från 6 -9 år sedan som tämligen naiva.<br />
<br />
Min text utgår från en berättelse av Jolo från 1971 där han berättar<br />
<a name='more'></a>om att det under imperiets tid fanns en spårvagnslinje mellan Wien och Bratislava. Han berättar vidare en anekdot om hur Beethoven vistades på godset Martonvásar i Ungern men pga av en olycklig kärlekshistoria brådstörtat avreste till slottet Troppau i Schlesien och avslutade där sin violinkonsert i D-dur, opus 61.<br />
<br />
<br />
Jolo avslutar sin krönika från 1971 med att påpeka att numera kan man minsann inte åka spårvagn till Bratislava eller utan vidare resa från Martonvasár till Troppau. <i>"I detta hejdlösa resande har rörelsefriheten blivit mindre....Den arme Beethoven var friare än vi." </i>I min text från 2007 påpekar jag hur mycket enklare resandet mellan dessa orter blivit jämfört med 1971 och säkert även än det var för Beethoven år 1806. I min uppdatering från Wien 2010 irriterades jag över att man i och med Schengen visserligen enkelt kunde åka genom 4 länder på en eftermiddag men att det krävdes speciella och olika vinjetter om man ville köra på motorvägarna. Man kunde verkligen kräva att länderna skulle standardisera sina motorvägsavgifter tyckte jag då och väntade mig väl också att detta snart skulle ordnas för att inte hindra den snabbt ökande trafiken i onödan.<br />
<br />
Min enda ursäkt är att jag var så mycket yngre då. Swartz igen:<br />
<div style="margin-left: 50px;">
<br />
<i>Häromdagen tog jag fram mitt – giltiga – pass ur skrivbordslådan. Där har det blivit liggande ganska länge nu trots att jag nästan på heltid reser kors och tvärs genom Europa. Snart lär det åter komma till användning, i samma ögonblick genast försett med sina första stämplar.</i></div>
<br />
Så snabbt kan det alltså gå. På ett par år kan många decenniers mödosamma uppbyggande av av ett gemensamt och fredligt Europa där människor kan röra sig fritt raseras av den nationella egoismens gift där politiker använder sig av de lägsta instinkterna hos människan för att kunna behålla makten över sina små förläningar.<br />
<br />
Jag citerar Eyvind Johnson i "Hans Nådes Tid":<br />
<div style="margin-left: 50px;">
<br />
<i>Bo på ett asplöv.. På ett asplöv kan ingen bo i trygghet. Ändå bor där små kryp som inte vet att deras land är ett asplöv. För dem är det ren hemort, ett hemland i en värld. Asplövsvärlden. </i></div>
<br />
Och människor som sedan länge avtrubbats och sövts ner av en ideologi baserad på självcentrering och girighet där begrepp som ansvar och solidaritet försvunnit i det förflutnas dimmor tror sig skyddade i sin lilla asplövsvärld. Uppvaknandet kommer att bli förfärligt.<br />
<br />Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-60372150621028389102016-02-23T19:01:00.000+01:002016-02-23T22:55:57.198+01:00Vårt sorgespel är slut<div style="margin-left: 250px; text-align: left;">
<i>Bisatta i vår stora sarkofag</i><br />
<i>vi fördes vidare i öde hav</i><br />
<i>där rymdens natt oändligt skild från dag</i><br />
<i>en glasklar tystnad välvde kring vår grav.</i><br />
<i><br /></i>
<i><br /></i></div>
Vågorna börjar glättas efter överenskommelsen mellan Cameron och EU. I England vill Cameron få till stånd ett "ja" i folkomröstningen om fortsatt medlemskap. Man står nu, tack vare honom tydligen, inför ett reformerat EU som premiärministern utan vidare skulle ha röstat för om det varit aktuellt i medlemskapsförhandlingarna. I övriga EU verkar man ta saken ganska lugnt: "<i>Die Suppe wird nicht so heiß gegessen, wie sie gekocht wird" </i>som man säger i Euroland<i>. The usual suspects </i>(Sverige, Danmark) gnuggar händerna av förtjusning. Andra sitter och klurar ut hur ,mycket av de engelska framgångarna man kan kräva för sin egen del. Ett fåtal funderar över en djupare integration mellan en kärngrupp av länder, kanske eurozonen, men kan tyvärr inte komma överens om hur detta skall ske.<br />
<br />
Överenskommelsen, om den blir verklighet, innebär utan tvekan ett grundskott mot viktiga delar av EU-projektet. Att så mycket har åstadkommits över åren med en grupp av disparata medlemsländer, vart och ett med egna intressen som ofta gått på tvärs mot andras, är något av ett mirakel. Insikten om ett överordnat gemensamt intresse har som regel medgett överenskommelser som visserligen fått många medlemmar att gnissla tänder men som efter ett tag accepterats som <i>acquis communitaire. </i>Euro- och Schengensamarbetet är de viktigaste framgångarna.<br />
<br />
England eller United Kingdom har alltid framstått som en motsträvig särling i samarbetet.<br />
<br />
<b><i>Klicka här för att läsa fortsättningen!</i></b><br />
<a name='more'></a>Genom ständiga krav på särbehandling och undantag har man alltid utgjort en bromskloss för samarbetet. Att man dessutom låter övriga medlemmar betala en stor del av sin EU-avgift ("Thatcherrabatten") framstår ju som en enastående fräckhet men som tydligen accepterats av övriga länder, inklusive exempelvis Grekland och Rumänien som också bidrar med finansiering av Englands avgift.<br />
<br />
Överenskommelsen skulle innebära att principen om likvärdig behandling av alla EU-medborgare skrotas. Icke euroländer skulle få starkt inflytande på beslut som rör Eurozonen (och alltså försvåra en flexibel integration som nu verkar bli en viktig räddningsplanka för att rädda EU:s position i den globala ekonomin och geopolitiken). De nationella parlamenten skulle få utökade möjligheter att bromsa lagstiftning (trots att mekanismer för detta reda finns på plats) varvid, om jag läser texten rätt t.ex. Maltas parlament får samma vikt som Tysklands eller för den delen Englands. Men viktigast av allt är att överenskommelsen skulle ge fritt fram för ett <i>Europe à la carte </i>där varje medlemsland själv skulle avgöra vilka delar av samarbetet man ville delta i (medges: något överdrivet). <b><i>Det prejudikat som tilldelas England skulle alltså i förlängningen rasera själva grunden för det europeiska samarbetet!</i></b><br />
<br />
Men: allt detta är i realiteten <i>villkorat. </i>Skulle britterna rösta "nej"<i> </i>i folkomröstningen blir överenskommelsen en nullitet och EU får i stället koncentrera sig på att städa upp efter det brittiska medlemskapet. Optimistiska beräkningar säger att detta skulle ta två år efter det att en ansökan om utträde gjorts.<br />
<br />
Vad är då förutsättningarna inför omröstningen? Opinionsundersökningarna visar en liten majoritet för "nej" men med en stor del av väljarna obeslutsamma. Men verkningarna på opinionen av detaljerna i överenskommelsen har förmodligen inte fått något större genomslag ännu. De flesta seriösa bedömare verkar tro att ja-sidan kommer att vinna en ganska klar seger. Inhoppet på nej-sidan av den populäre borgmästaren av London anses av en del - särskilt utanför UK- medföra att nej-sidan stärks. Granskar man Johnsons argument ser man emellertid att han är ganska velig. Egentligen vill han nog stanna i EU men inte med Camerons "deal" som han tycker är för svag. Säg nej till den och gör en ny omröstning senare med en starkare förslag. Detta kommer naturligtvis inte att hända och det troliga är väl att väljarna så småningom inser detta. <i>It's now or never.</i><br />
<i><br /></i>
<b><i>Men omröstningen kommer i ett avgörande skede inte att handla om själva överenskommelsen!</i></b> Englands problem med EU (eller "Europe" som det heter i folkmun) är av mycket mer grundläggande karaktär. Statsmannen Charles de Gaulle insåg detta när han två gånger blockerade Englands medlemsskap i den gemensamma marknaden (EEC) pga av dess "<i>insulära karaktär</i>" och "special relationship" med USA. Även denna gång är det en fransman som formulerar det bäst. Tidningen Libérations Brysselkorrespondent, <u><a href="http://www.liberation.fr/planete/2016/02/02/ue-le-brexit-n-est-pas-le-probleme_1430622"><span style="color: black;">Jean Quatremer, skriver</span></a></u> (i min översättning): "<i>UK har ett existentiellt problem i sitt förhållande till EU som inget teknisk arrangemang eller någon fördragsändring kommer att kunna lösa." </i>Man kan också citera <u><a href="http://www.liberation.fr/planete/2016/02/17/depuis-churchill-le-trouble-jeu-britannique_1434085"><span style="color: black;">den brittiska delegatens yttrande</span></a></u> vid den förberedande konferensen 1957 om vad som sedan blev Romfördragen: (min översättning): "<i>Det kommande fördraget som ni diskuterar kommer aldrig att bli antaget; om det skulle bli antaget kommer det aldrig att ratificeras; om det skulle ratificeras kommer det aldrig att träda i kraft; men om det skulle träda i kraft kommer det att vara fullkomligt oacceptabelt för Storbritannien.</i>"<br />
<br />
Inställningen hos <i>Det perfida Albion </i>är grundad i oförmågan hos ett land som en gång var en stormakt med ett världsomspännande imperium att inse och acceptera att man av politisk och historisk utveckling reducerats till ett medelstort land på en ö i Atlanten. Denna imperiala självbild hos (en majoritet av?) medborgarna underblåses av medias vulgärpropaganda baserad delvis på lögner och eljest på förvrängningar. Läs gärna <u><a href="http://infacts.org/boris-blunders-with-brexit-bluster/"><span style="color: black;">den här artikeln</span></a></u> som visar hur den ovannämnde Boris Johnson inte drar sig för att basera sin kampanj på dessa lögner. Att det faller i god jord kan man se av <u><a href="http://www.theguardian.com/commentisfree/2016/feb/22/my-instinct-brexit-boris-anti-eu-not-anti-europe"><span style="color: black;">den här artikeln</span></a></u> i Guardian. Den artikeln är varken vulgär eller svulstig men så gulligt naiv att man baxnar. <br />
<br />
Dessa två tendenser: lögnaktig vulgärpropaganda från den gula pressen som går hem hos <i>angry white men </i>och naivitet, bristande kunskap och ointresse från en stor mängd vanliga hyggliga medborgare kan möjligen bli tungan på vågen till fördel för den Brexit som allt mer avtecknar sig.<br />
<br />
Och: <b><i>Låt oss hoppas att det går så!</i></b> Ett dödsskjutet EU med alla möjligheter för missnöjda länder att ordna egna folkomröstningar med krav på förändringar kan inte bli annat än möjligen ett super-EFTA men aldrig den globala motkraft och stabiliserande faktor som ett enat Europa kunde vara i en alltmer fientlig omvärld. Splittrade blir de enskilda länderna lätta offer både för militära rovdjur och globala ekonomiska tsunamis.<br />
<br />
Många överdrivna panikspekulationer skapas nu inför perspektivet av ett brittiskt utträde. I huvudsak är det svårt att förstå. Av någon anledning verkar de baseras på ett antagande om fullständigt avbrutna relationer mellan England och EU. Varför det skulle bli så har ingen heller lyckats förklara på ett tillfredsställande sätt. Blocken är ömsesidigt beroende av varandras marknader. England kunde erbjudas norska resp. schweizíska villkor. Troligen skulle man dock avböja en sådan lösning eftersom den fortfarande skulle innebära ett starkt beroende av EU. Men samarbete och utbyte av varor och tjänster kunde ordnas på liknande sätt som mellan EU och andra länder som t.ex. USA och Japan där det flyter ganska obehindrat. Naturligtvis skulle stora byråkratiska och tekniska problem dyka upp under övergången men den finns en uppsjö av administratörer, specialister och byråkrater som är oerhört skickliga på att lösa sådana problem. Inte minst i Bryssel...<br />
<br />
En saklig och systematisk framställning om vad som kan hända hittar ni på <u><a href="http://omeuropa.se/automatiskt-utkast-14/"><span style="color: black;">bloggen Om Europa</span></a></u>.<br />
<br />
I Sverige sägs det från alla håll att Storbritannien är en oerhört viktig bundsförvant till Sverige inom EU-kretsen. Men just varför det skulle vara så får man aldrig höra. Klart är att båda står utanför eurozonen vilket teoretiskt sett kunde ha en viss betydelse men innebörden av denna samhörighet har så vitt jag vet aldrig testats. Sveriges nuvarande regering säger sig vilja arbeta för en social dimension i EU-samarbetet och för ett bevarande av fackliga rättigheter. Men just på dessa centrala punkter är ju UK av helt motsatt mening. Vi skall heller aldrig glömma att UK utan konsultation eller förvarning lämnade EFTA-samarbetet och därmed lämnade de mindre länderna, inkl. Sverige, ute i kylan där ett närmande till den gemensamma marknaden blev det enda alternativet.<br />
<br />
Rädslan för Brexit verkar mest vara en <i>knee-jerk reaction. </i>Eller kanske är det så enkelt att det är en fråga om språket. "<i>They spik inglisch you now</i>" som jag brukar skriva. Detta till skillnad från fransmän, tyskar och dylika samojeder som man måste lyssna på via tråkiga tolkar ;) Och för att fortsätta på en litet lättsammare not med en knyckt tweet:<br />
<br />
<blockquote class="twitter-tweet" data-lang="en">
<div dir="ltr" lang="sv">
Om UK är din närmaste vän, Magdalena Andersson, då behöver du seriöst se över ditt sociala liv ute <a href="https://t.co/Ij3Icb4FUn">https://t.co/Ij3Icb4FUn</a></div>
— EU-Ylva Nilsson (@EUYlvaNilsson) <a href="https://twitter.com/EUYlvaNilsson/status/699864004332756992">February 17, 2016</a></blockquote>
<script async="" charset="utf-8" src="//platform.twitter.com/widgets.js"></script>
Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-85207330372527133032016-02-02T17:04:00.000+01:002016-02-02T17:04:34.024+01:00Rule Britannia eller The Empire Strikes BackSer att några trogna söker sig till den här bloggen trots bristen på uppdateringar. Bara en hastig reflektion till det förslag till uppgörelse med England som Rådets president, Donald Tusk, i dag presenterat. Förslaget ses allmänt som en kapitulation för de engelska kraven och Cameron utropar triumferande att på den här villkoren skulle han ha gått med i EU på den tiden det begav sig.<br />
<br />
Jag behöver här inte redogöra för innehållet i förslaget, det finns utförligt beskrivet på andra håll. (Se t.ex. <u><a href="http://omeuropa.se/vad-tusk-vill-ge-britterna-for-att-stanna/"><span style="color: black;">Om Europa)</span></a></u>. För min del är förslaget om ett "rött kort" om 55 % av de nationella parlamenten röstar emot ett lagförslag speciellt olyckligt och riskerar att lamslå eller åtminstone försvåra lagstiftningsarbetet. Dels inträffar det märkliga att Maltas eller Luxemburgs parlament får samma vikt som t.ex. Tysklands eller för den delen Englands. Dels finns redan ett folkvalt parlament med representanter för alla medlemsländer med ansvar för lagstiftningsfrågor. (En bieffekt med ett något försonande roande drag blir de konflikter mellan medlemmar från samma parti i EP resp. de nationella parlamenten som är förprogrammerade. Både Reinfeldt/Borg och Wallström har redan varit ordentligt irriterade över sin meningsfränder i EP...) Man kan fråga sig hur Europaparlamentet kommer att ställa sig till detta förslag, särskilt som det redan finns fungerande mekanismer för samarbete och samordning med nationella parlament.<br />
<br />
Vidare får man räkna med att många andra länder kommer att utnyttja möjligheten att dra i den s.k. "nödbromsen" när det gäller invandrares tillgång till välfärdssystemen. Kapitulationen för England ger alltså exempelvis den svenska regeringen möjlighet att överta ännu en bit av SD:s politik utan att förlora ansiktet. Om man har något kvar.<br />
<br />
Förslaget skall nu diskuteras av EU:s regeringschefer redan denna vecka. Flera "östländer" har ju tidigare starkt motsatt sig inskränkningar på välfärdsområdet. Möjligen kan formuleringen att detta inte skall gälla dem som redan befinner sig i England luckra upp detta motstånd.<br />
<br />
Det skall bli intressant att se hur reaktionen blir i Storbritannien (dvs, England och Skottland). Personligen är jag ganska övertygad om att opinionen för Brexit kommer att växa och att folkomröstningens resultat blir därefter. Då blir hela detta onödiga och ovärdiga hallabalo ett fall av "<i>außer Spesen, nichts gewesen</i>" som man säger i Euroland.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-63752900128391366262015-12-15T17:37:00.003+01:002015-12-15T17:37:51.631+01:00Ny EuropablogErfarna och kunniga journalisterna Ylva 'Elvis' Nilsson och Henrik Brors har just öppnat en egen <u><a href="http://omeuropa.se/"><span style="color: black;">website om Europa</span></a></u>. Siten verkar mycket lovande med klar information om aktuella händelser inom EU och med klara fakta, t.ex. just nu om den gemensamma gränskontrollen och förstärkningen av Frontex. Den svenska EU-politiken granskas också på ett konkret sätt. Så beskrivs exempelvis den kniptång regeringen har satt sig i när det gäller fiskeriavtalet med Marocko.<br />
<br />
Såvitt man kan döma av de första dagarna kommer "Om Europa" dels att informera om viktiga åtgärder som konventionella medier hoppar över av brist på intresse, dels analysera de stora händelserna på ett pedagogiskt och för läsarna relevant sätt. Att det inte blir tråkigt kan nog garanteras, Ylvas smått syrliga stil när någon gjort något dumt är ytterst njutbar.<br />
<br />
Den nya siten är mycket välkommen. EU-bevakningen i svenska media är under all kritik. För ca 15 år sedan fanns 30 journalister i Bryssel som bevakade vad som hände. Numera knappt 5.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-32231058846429102102015-12-13T14:24:00.003+01:002015-12-14T14:57:53.835+01:00Allt under kontroll på det sjunkande skeppet<iframe 0="" allowfullscreen="" class="YOUTUBE-iframe-video" data-thumbnail-src="https://i.ytimg.com/vi/t0MmUFdaGZA/0.jpg" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/t0MmUFdaGZA?feature=player_embedded" style="clear: left; float: left;" width="320"></iframe><br />
<div style="margin-left: 330px; text-align: left;">
<i>Und ich geb' eine Runde aus für's Lokal,</i><br />
<i>es lebe dieser Planet!</i><br />
<i>Wo ich pausenlos auf die Nase fall'</i><br />
<i>und es keinem anders ergeht.</i><br />
<i>Ob sie den Ölpreis hochjonglieren,</i><br />
<i>zum 114. Mal,</i><br />
<i>ob Rot oder Schwarz regieren - egal!</i><br />
<br /></div>
<br />
<br />
<br />
<br />
Det är en paradox att det europeiska samarbetet aldrig diskuterats så intensivt som just nu samtidigt som pessimism och undergångsprofetior gör sig allt mera gällande. Medlemsländernas ovilja att tackla flyktingkrisen tillsammans och deras villkorslösa kapitulation för inhemska nationalistiska strömningar och högerpopulistiska väljarmagneter har i praktiken kraschat Schengensystemet - tillsammans med den gemensamma valutan kanske de största framgångarna i EU-samarbetet.Man diskuterar redan <span style="color: black;">ett "mini-Schengen"</span> bestående av en handfull länder. Om folkopinionen får gälla blir Brexit ett faktum. Vad händer då med Irland och Skottland?<br />
<br />
Orsakerna till unionens oförmåga är de nationalistisk-populistiska strömningar som alltmer tagit överhanden inom medlemsländerna. Jag tänker inte diskutera orsaken till detta här bara konstatera faktum. Märkligt nog sker detta samtidigt som ropen efter mera överstatlighet och kraftigare åtgärder från institutionernas sida blir alltmer hörbara. Innan flyktingkrisen bröt ut togs flera viktiga steg på den ekonomiska politiken och budgetpolitikens område. För första gången kommer nu Sverige att utsättas för <u><a href="http://www.svd.se/sverige-granskas-av-eu-for-obalanser"><span style="color: black;">en särskild granskning</span></a></u> av Kommissionen vilket kan leda till krav på åtgärder från EU. För Sveriges del gäller det den höga privata skuldsättningen liksom det alltför stora överskottet i bytesbalansen. Det första har samband med den berömda bostadsbubblan, det andra med den undervärderade svenska valutan. (Utvecklingen under den senaste perioden har dock vänt - kronan stärks alltmer i förhållande till Euron vilket alltså enligt modellerna borde resultera i mindre export och mera import. Vi får väl se.)<br />
<br />
<b><i>Klicka nedan för att läsa vidare!</i></b><br />
<a name='more'></a><u><a href="http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-och-svar/Ekonomi/Vad-innebar-forslaget-om-en-bankunion/"><span style="color: black;">Bankunionen </span></a></u> är snart ett faktum för eurozonen och andra länder som vill ansluta sig. Arbetet på justitie- och säkerhetsområdet går allt snabbare mot gemensamma lösningar. Parlament och Kommission har kommit överens om utökade och förstärkta åtgärder för <u><a href="http://www.europarl.europa.eu/news/en/news-room/content/20151130IPR05456/html/Europol-deal-on-new-powers-to-step-up-EU-police-cooperation-and-fight-terrorism"><span style="color: black;">samarbetet inom Europol</span></a></u> och Rådet väntas godkänna detta i början av december. 10 medlemsstater, bl.a. Frankrike och Tyskland, har beslutat att föreslå <u><a href="https://euobserver.com/tickers/131433"><span style="color: black;">en särskild skatt på finansiella transaktioner</span></a></u>. T.o.m <u><a href="http://www.europaportalen.se/2015/12/kontroversiellt-forslag-enskilda-lander-forlorar-inflytande-over-gransbevakning"><span style="color: black;">vad gäller gränsskyddet</span></a></u> diskuteras en överstatlig lösning, även om många länder som t.ex. Sverige är negativt inställda.<br />
<br />
Det är alltså fråga om en ökande grad av överstatlighet inom unionen. Länder som Sverige och England är naturligtvis starka motståndare till en sådan utveckling (och kan numera räkna med Polen och Slovakien som speciellt trogna vapendragare). I det sammanhanget är det intressant att inget land är så beslutsamt i sitt krav på överstatlighet som Sverige när det gäller flyktingfrågan. När det blir riktigt kritiskt inser man alltså att beslut och genomförande på EU-nivå krävs för att nå resultat.<br />
<br />
Sedan Lissabonfördraget krävs inte längre alltid enighet mellan samtliga länder i alla frågor. Som bekant beslutades en omfördelning av 160 000 flyktingar från Grekland och Italien till andra medlemsländer med kvalificerad majoritet: 4 länder röstade emot och åtminstone något avstod från att rösta. Flera av dessa länder har dock förklarat att man inte tänker följa beslutet och även i övrigt verkar omfördelningen <u><a href="https://euobserver.com/migration/131436"><span style="color: black;">att bara bli en papperskonstruktion</span>:</a></u> endast ett fåtal omflyttningar har hittills ägt rum.<br />
<br />
Teoretiskt sett finns möjlighet till sanktioner mot tredskande länder. Sådana har dock praktiskt taget aldrig tillämpats inom EU trots att allvarliga fördragsbrott varit legio, speciellt inom de forna öststaterna. Så blir det säkert även denna gång vilket naturligtvis leder till att tilliten till EU blir allt lägre.<br />
<br />
Vi har alltså en situation där behovet av och i vissa fall kraven på överstatlighet blir allt starkare samtidigt som enskilda medlemsländer obehindrat kan låta sina nationella specialintressen förhindra utvecklingen Lösningen lär väl bli att man kommer att gå fram i grupper med olika hastigheter på olika områden vilket kommer att leda till splittring och oenighet och problem med relationerna till omvärlden.<br />
<br />
Ett av Camerons krav är att de nationella parlamenten skall få större inflytande. Nu finns redan en väl <u><a href="http://www.europarl.europa.eu/aboutparliament/sv/20150201PVL00007/Nationella-parlament"><span style="color: black;">etablerad mekanism för samråd och samordning</span></a></u> med <u><a href="http://www.europarl.europa.eu/atyourservice/sv/displayFtu.html?ftuId=FTU_1.3.5.html"><span style="color: black;">nationella parlament</span></a></u>: den svenska EU-nämnden är t.ex. en del av detta. Nämnden fastlägger Sveriges politik i enskilda frågor vilket, som vi vet, med nuvarande parlamentariska läge i Sverige ganska effektivt klavbinder regeringens möjligheter att handla självständigt i ministerrådet. Att gå längre på denna väg enligt Camerons krav vore katastrofalt och skulle effektivt förhindra fortsatt integration och samarbete. Det folkvalda EU-parlamentet har framgångsrikt stärkt sin position inom EU:s institutioner. I många fall fattar ju parlamentet beslut baserade på röster från många olika partigrupper på ett sätt som vore otänkbart på nationell nivå. Något som både Reinfeldt, Borg och Wallström haft irriterade synpunkter på. Det är väl också en starkt bidragande orsak till kraven på mer nationellt inflytande: regeringarna litar inte på de nationella parlamentsmedlemmarna med deras ovana att tänka själva i stället för att lyda order.<br />
<br />
Ett skräckscenario, men långt ifrån orealistiskt, är ju ett Europa i en nära framtid med le Pen som fransk president, fortsatt makt för Orban, Fico, Kaczynski och de tjeckiska ledarna. Lägg till fascistiskt eller postfascistiskt inflytande i Österrike, Nederländerna, Danmark och förmodligen inom en snar framtid Sverige (1) Risken att CSU och socialdemokratiska frondörer lyckas krossa Merkel är också överhängande. Frågan om EU:s funktion och handlingsmöjlighet blir då i stort sett irrelevant.<br />
<br />
Med en president Trump i USA (2) och Putin Ryssland skulle alltså Europa finna sig "<i>mellan fyra dödsmagneter sliten</i>" för att tala med Martinson.<br />
<br />
<br />
<br />
<b>(1)</b> <i>Jag använder inte dessa termer som odefinierade skällsord: de är baserade på en stringent definition av fascism där bl.a. den exkluderande nationella pånyttfödelsen är central. Att däremot "kräva" användning av våld, avskaffande av parlamentarismen, uniformer och Führerprinzip ser jag huvudsakligen som försök från samarbetsvilliga att frita partier som SD eller Nationella Fronten från definitionen.</i><br />
<br />
<b>(2)</b> <i>Det tror jag naturligtvis inte egentligen men vem vet i dessa dagar. Jmf <u><a href="http://www.dn.se/ledare/peter-wolodarski-en-varld-dar-putin-le-pen-och-trump-ar-presidenter/"><span style="color: black;">Wolodarski i DN</span></a></u>.</i><br />
<br />Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-69696930541888837392015-10-12T18:10:00.001+02:002015-10-12T22:52:00.998+02:00Regionalvalet i Wien - någon lärdom för Sverige?Ni får ursäkta att det här blir en ganska lång och jämförelsevis detaljerad redogörelse för gårdagens regionalval i Wien. Jag inser att det är av begränsat intresse men eftersom t.ex. spänningar mellan jämnstora "vänster"- och "högerblock" samt framgångar för högerextrema rörelser även präglar den svenska politiken är det ju trots allt möjligt att nedanstående kan ha ett visst intresse.<br />
<br />
Litet bakgrund. Staden Wien har en särställning i Österrike så till vida att staden också är ett av 9 <i>Bundesländer </i>som är grundvalen för den federala staten. <i>Länderna </i>(om jag här får kalla dem så) har mycken stor självständighet och inflytande på den lokala politiken vilket bl.a. medför att förhållanden på olika områden som skola, sjukvård, kommunikationer osv. kan variera kraftigt. De har dock ingen egen beskattningsrätt och är i sin tur ganska beroende av de <i>kommuner,</i> i Wien kallade<i> Bezirk, </i>som ingår<i>. </i>Liksom i Sverige är det en ständig dragkamp mellan stat och region om ansvaret och framför allt om hur mycket pengar staten skall skjuta till. Dock är <i>Ländernas </i>makt mycket större än hos t.ex. svenska landsting eller kommuner.<br />
<br />
Denna struktur gör att regionalvalen får en stor betydelse också för centralregeringens politik och dess resultat tas som en viktig indikation på hur det kan gå i parlamentsvalen. Eftersom landet sedan länge styrts av koalitioner, oftast mellan socialdemokrater och konservativa med oförmåga att finna konsens och samarbete, är det livsviktigt för båda partierna att ha stöd från de mäktiga provinsguvernörerna, <i>Landshauptmänner </i>(i Wien kallad <i>Bürgermeister</i>, borgmästare).<i> </i>(1) För socialdemokraterna (SPÖ) är Wien det viktigaste <i>Landet</i>, medan Ober- resp. Niederösterreich spelar motsvarande roll för de konservativa (ÖVP). Steiermark och Salzburg är omstridda medan Kärnten under lång tid varit mörkblått (Haider) men t.v. styrs av socialdemokraterna. Övriga länder (Burgenland, Tirol och Vorarlberg) spelar mindre roll för den federala politiken.<br />
<br />
Detta sagt som bakgrund. Jag har tidigare rapporterat om de val som hittills hållits under 2015, nämligen i <u><a href="http://flarnfri.blogspot.se/2015/05/tva-viktiga-regionalval-har-idag.html"><span style="color: black;">Steiermark och Burgenland</span> </a></u>resp.<u><a href="http://euroflarn.blogspot.se/2015/09/omvalvning-i-osterrike.html"><span style="color: black;">Oberösterreich</span></a></u>. I samtliga fall har tendenserna varit desamma: förluster som bara kan betraktas som enorma för de "klassiska" partierna SPÖ och ÖVP, motsvarande kraftiga vinster för FPÖ. Inte i något fall har dock FPÖ fått egen majoritet utan regeringarna fortsätter som "förlorarnas koalition". Undantag Burgenland vars socialdemokratiske <i>Landeshauptmann </i>bröt ett urgammalt tabu och koalerade med FPÖ.<br />
<br />
Inför valet i Wien förutspåddes allmänt både av experter och opinionsundersökningar att dessa resultat skulle upprepas och ytterligare skärpas. Valet framställdes som en duell mellan den populäre borgmästaren och utmanaren, FPÖ:s partiledare. Spänningen över vilket parti som skulle bli störst och alltså göra anspråk på borgmästarposten var stor och höll i sig ända tills efter kl 17:00 på valdagen då vallokalerna stängdes. Men, som man säger i Österrike: <i>erstens, es kommt anders und zweitens, als man denkt. </i>När den första högräkningen kom, ca kl 17:45, fick man se den märkliga synen av en valvaka där deltagarna först hade mycket surmulna miner bara för att brista ut i ett enormt jubelskri och hoppa upp och ner när man förstått att man förlorat ca 5 % av sina väljare!<br />
<br />
<b><i>(Klicka nedan för diagram och fortsättning)</i></b><br />
<a name='more'></a>Bara en halvtimme tidigare hade prognoserna pekat på en förlust med upp till 10 %. Nu stod det plötsligt klart att partiet kunde fortsätta att regera och att avståndet till utmanaren FPÖ var betryggande stort.<br />
<br />
Så här såg det ut till slut:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-Yr0Ic8u_2Do/VhvLQZuhtRI/AAAAAAAABpQ/ma2nOMDlR9E/s1600/wienwahl.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="295" src="http://2.bp.blogspot.com/-Yr0Ic8u_2Do/VhvLQZuhtRI/AAAAAAAABpQ/ma2nOMDlR9E/s400/wienwahl.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
Hur kunde det nu bli så här? Dagen efter verkar de flesta analytiker peka på följande faktorer:<br />
<br />
1 SPÖ förlorade visserligen -som förutsett- många väljare till FPÖ men vann lika många eller fler från De Gröna och ÖVP, väljare vars första prioritet var att hindra FPÖ från att få borgmästarposten<br />
<br />
2 SPÖ var mycket framgångsrikt med att mobilisera soffliggare. Valdeltagandet var också 5 procentenheter högre än förra valet.<br />
<br />
3 ÖVP har sedan länge spelat en obetydlig roll i Wien. Den här gången härjades man dessutom av inre stridigheter och av framgången hos ett ganska nytt marknadsliberalt parti NEOS som nådde aktningsvärda 6.2 %. (2) (Det bör anmärkas att något marknadsliberalt parti av typ Centern eller KD aldrig lyckats i Österrike - det konservativa partiet ägnar sig huvudsakligen åt att slå vakt om privilegier och rättigheter hos sina olika medlemsförbund och organisationer - ett korporativistiskt arv från austrofascismens dagar)<br />
<br />
Men har då sakpolitiken inte alls spelat någon roll? Att förneka detta -som många gör- vore en grov förenkling. Många undersökningar visar att flyktings- och invandringspolitiken är den viktigaste frågan för majoriteten av väljare. Här var linjerna klara: FPÖ och dess ledare H.C. Strache kampanjade på basis av främlingsfientlighet och radikala åtgärder för att stoppa invandring och mottagande av flyktingar. SPÖ:s ledare, borgmästare Häupl, intog en, även bland sina partikamrater ovanlig, öppen och välkomnande attityd och tryckte på att det var Wiens (och Österrikes) skyldighet att bistå människor i nöd och att man hade råd att göra det. (Wien har också i praktiken tillämpat det generösaste flyktingmottagandet i Österrike). Många vill idag se valutgången som ett resultat av en kraftmätning mellan dessa rakt motsatta ideologier.<br />
<br />
Och det är kanske just här som möjligen någon lärdom för Sveriges del skulle kunna dras trots de enorma olikheterna i politiska system och politisk kultur. Vid en klar utmaning, utan kompromisser och "normaliseringsförsök", mot en exkluderande politik, i grunden baserad på gamla ruttna ideal, kanske en klar majoritet av väljarna till slut skulle välja det humana alternativet och i sitt valbeteende svälja även en del för dem mindre tilltalande politikåtgärder på andra områden. Ett "närmande till" eller "normalisering av" de högerextrema vore en katastrofal förlorarstrategi. All erfarenhet visa att väljarna i sådana fall föredrar originalet och inte någon blek kopia. Klara linjer är vad som nu behövs.<br />
<br />
<br />
<br />
(1) Titeln är alltså genderspecifik. F.n. finns ingen kvinnlig <i>Landeshauptmann</i>. Det har funnits då och då men de flesta har föredragit att kalla sig just <i>Landeshauptmann </i>trots att formen <i>Landeshauptfrau </i>också finns. Litet egendomligare är att åtminstone någon föredragit titeln <i>Landshauptmannin</i><br />
'<br />
(2) Wien är indelat i 23 <i>Bezirk </i>vilkas styrelse väljs separat men samtidigt. De diverse väljarströmningarna fick det egendomliga resultatet att socialdemokraterna trots stora väljarförluster erövrade 18 av dessa distrikt, däribland det ärkekonservativa första distriktet (Wiens innerstad) för första gången på mycket länge. FPÖ tog två distrikt - också en nyhet. Det finns nu endast tre "svarta" distrikt däribland Bezirk 19 där er krönikör bott under större delen av sin tid i Wien. Både SPÖ och särskilt ÖVP förlorade stort men ÖVP behåller sin egna majoritet. Det andra är Bezirk 13, Hietzing, ett tillhåll för rika men ytterst tråkiga personer i en tråkig omgivning.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-57049508103056793392015-09-28T22:52:00.001+02:002015-09-28T23:13:18.370+02:00Omvälvning i Österrike Österrike är en federal stat med 9 <i>Bundesländer </i> som har mycket stora befogenheter och utövar ett avgörande inflytande på centralregeringen och dess politik. Det ligger i sakens natur att detta inflytande -liksom t.ex. i Schweiz- går i bromsande riktning och är en av de faktorer som gör Österrike i stora delar oregerbart.(En annan faktor är den utbredda <i>korporativismen</i>, ett arv från den Austrofascistiska tiden.) Varje <i>Land </i>leds av en provinsguvernör, en <i>Landeshauptman. </i>För regeringen i Wien är det livsnödvändigt att få stöd från dessa personer.<br />
<br />
Men alla länder är inte lika viktiga. Viktigast i politiskt hänseende är Wien, Niederösterreich och Oberösterreich. I dagarna har regionalval hållits i Öberösterreich. Resultatet blev det som sedan länge avtecknat sig. Enorma förluster för ÖVP (konservativ/liberal) och SPÖ (socialdemokrater). ÖVP förlorade 10.4 procentpunkter och SPÖ 6.6 procentpunkter medan FPÖ (Haiders gamla parti) vann 15.1 procentpunkter och blev näst största parti, helt överskuggande socialdemokraterna.<br />
<br />
Resultatet åtrspeglar fast i ännu högre grad vad som hänt i tidigare regionalval i år i Steiermark och Burgenland, val som <u><a href="http://flarnfri.blogspot.se/2015/05/tva-viktiga-regionalval-har-idag.html"><span style="color: black;">jag skrev om och anlyserade här</span></a></u>.<br />
<br />
Den 11 Oktober blir det val i Wien. Hotet att FPÖ blir största parti i det traditionellt "röda Wien" är starkt och helt realistiskt. Partiet kan då göra anspråk på borgmästarposten - frågan är dock med vem man skulle regera. De konservativa är obetydliga i Wien, De Gröna lär väl knappast ställa upp.<br />
<br />
Det tabu som sedan länge funnits mot samverkan mellan socialdemokrater resp konservativa med FPÖ bröts ju 2000 då ÖVP bildade regering med FPÖ. Dett ledde, som bekant till en bojkott från övriga EU-länder som dock fick ett slut genom en tvivelaktig insats av sedermera nobelpristagaren Matti Ahtisaari. I modern tid har socialdemokraterna i Burgenland bildat koalition med FPÖ.<br />
<br />
Tänkbart, kanske troligt, är att resultaten tvingar fram en "förlorarnas koalition" (mellan ÖVP och SPÖ) både i Oberösterreich och på riksplanet. Det kommer att ytterligare späda på politikerförakt och främja FPÖ. En bättre lösning vore kanske någon form av minoritetsregeringar - dock saknas erfarenhet av sådant i Österrike och den historiskt betingade polariseringen mellan "rött" och "svart" gör det inte lättare.<br />
<br />
FPÖ är ett direkt efterföljarparti till nazisterna men givetvis har man anpassat metoder och taktik till de nya tidernas krav. Man får f.ö. av någon anledning inte säga så i Österrike trots att det är ett historiskt beläggbart faktum. Se min text:<u><a href="http://flarnfri.blogspot.se/2014/05/free-spraken-schtonk.html"> <span style="color: black;">Free spraken - schtonk!</span></a></u><br />
<br />
På samma sätt kan man inte bortse från Sverigedemokraternas nazistiska rötter. Argumentet att man måste samarbeta med Sveriges tredje största parti ter sig grundfalskt och livsfarligt sett i historiens ljus.<br />
<br />
Österrikiska Die Presse har en kortfattad <u><a href="http://t.co/FFFpenePZJ"><span style="color: black;">översikt över högerextremismen</span></a></u> i Europa (DE). Det är kanske ingenting nytt som framkommer men det är ruskigt att läsa allt detta på ett ställe.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-60360900361813511302015-09-23T16:47:00.002+02:002015-09-23T16:47:51.429+02:00Att bita den födande handen<i><span style="font-size: x-small;">(alla tal i euro förstås)</span></i><br />
<br />
De fyra länder som röstade nej till Ministerrådets beslut att fördela 120 000 flyktingar på samtlliga länder som deltar i samarbetet (dvs. exkl England, Danmark och Irland) hör till de största mottagarna av finansiella medel från EU. Med andra ord, även av Sveriges EU-avgift går en stor del som understöd till dessa länder.<br />
<br />
Enligt <u><a href="http://www.eu-upplysningen.se/Om-EU/EUs-budget/Vad-EU-landerna-betalar-och-vad-de-far-tillbaka/"><span style="color: black;">statistik från EU-Kommissionens upplysningskontor</span></a></u> i Stockholm fick Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien tillsammans år 2013 inte mindre än 10.6 % av unionens samlade utgifter. Dessa uppgick till ca 128 miljarder varav Tjeckien fick 3.3, Slovakien 1.2, Rumänien 5.5 och Ungern 4.9 miljarder (sedan deras egen avgift räknats bort). Som jämförelse kan vi se att Sverige <i>betalade </i>4.2 miljarder och<i> fick tillbaka </i>1.6, dvs<i> </i>netto <i>- minus 2.6 </i>miljarder<i>.</i><br />
<i><br /></i>
Att Polen rättade in sig i ledet till slut kanske kan ha något att göra med att man netto fick 11.9 miljarder från EU, dvs. 9.3 % av Unionens totala utgifter år 2013.<br />
<br />
Nu kan och skall solidaritet och värdegemenskap inte köpas för pengar men nog borde regeringarna i dessa länder fundera på om det inte är i deras intresse att stärka samarbetet inom unionen.<br />
<br />
Återstår att se om Kommissionen och de länder som röstade ja i går har tillräckligt med <i>balls</i> för att se till att vägrarländerna, främst Tjeckien och Slovakien, fullgör sina förpliktelser.<br />
<br />
<br />
<i>(<b>Personlig not</b>: Det känns litet egendomligt för mig personligen att argumentera i termer av "nettopositioner" ("juste retour") eftersom jag i allt mitt EU-arbete hävdat att detta inte är ett rättvisande mått på fördelarna med eller kostnaderna för EU-medlemskap. Ett samhällsekonomiskt betraktelsesätt skulle ge vid handen att fördelarna vida överväger, även och kanske speciellt för de länder som nu är nettobetalare. Men i dessa tider när debatten sjunkit ner till krona-för kronanivån får man kanske lov att spela kamrer, åtminstone tillfälligt.</i><br />
<i><br /></i>
<i>En ännu otrevligare anomali i budgetsystemet är ju att dessa fyra länder tillsammans med alla andra dvs även Grekland, Malta, Cypern osv. är med och finansierar en stor del av Englands EU-avgift. "I want my money back" som Ms. Thatcher sade och dängde handväskan i bordet.)</i>Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-4132653066452571282015-09-22T20:49:00.003+02:002015-09-22T22:15:37.242+02:00Principiellt viktigt beslut om flyktingmottagandetI dagens möte mellan EU:s inrikesministrar beslöts att man skulle omfördela 120 000 flyktingar från Italien och Grekland på övriga EU-länder (utom England, Irland och Danmark som har s.k. <i>opt-outs. </i>Irland har dock anmält att man avser att deltaga).<br />
<br />
Det märkliga är att beslutet togs med kvalificerad majoritet. Tjeckien, Slovakien, Ungern och Rumänien röstade emot och Finland lade ner sin röst men även dessa länder blir nu tvungna att ta emot en andel av dessa flyktingar i enlighet med den fördelningsnyckel som bestämts. Enligt obekräftade uppgifter har åtminstone Ungern förklarat att man tänker följa beslutet medan Slovakien sagt ett bestämt nej eftersom man vägrar att acceptera några muslimska immigranter.<br />
<br />
Man lägger märke till att de baltiska länderna och Polen som hela tiden varit emot beslutet till slut följde majoritetens linje. Att Finland avstod från att rösta får väl tillskrivas inflytandet från de avgrundsextrema Sannfinnländarna som behövs i regeringen.<br />
<br />
Belutet innebär, såvitt jag vet, att rådet för första gången använt den möjlighet man fick i Lissabonfördraget att fatta beslut med kvalificerad majoritet, dvs vetorätten vore i praktiken avskaffad. Det är i så fall ett litet men betydelsfullt steg mot den överstatlighet som måste komma om unionen skall överleva som något viktigare än att vara ett Super-EFTA. De åtminstone blygsamt framstegsvänliga krafterna lyckades med framgång visa tänderna.<br />
<br />
I skrivande stund har jag inte tillgång till mera detaljerad informtion om rådets beslut och får därför reservera mig för eventuella missuppfattningar. Ett kortfattat statement från Rådet finns här under rubriken "<u><a href="http://www.consilium.europa.eu/en/meetings/jha/2015/09/22/"><span style="color: black;">Main Results</span></a></u>". En något utförligare artikel från Le Monde finns här:<i><u><a href="http://www.lemonde.fr/europe/article/2015/09/22/l-union-europeenne-s-accorde-sur-la-repartition-en-deux-temps-de-120-000-refugies_4767331_3214.html"> <span style="color: black;">L’Union européenne s’accorde sur la répartition en deux temps de 120 000 réfugiés</span></a>.</u></i><br />
<br />
Och faktiskt:<u><a href="http://www.svd.se/eu-drev-igenom-asylfordelning/om/flyktingkrisen-i-europa"> <span style="color: black;">även SvD har med nyheten</span></a></u>. Även DN har <u><a href="http://www.dn.se/nyheter/varlden/eu-lander-overens-om-flyktingfordelning/"><span style="color: black;">en kort notis</span></a></u>.<br />
<br />
<b>Uppdatering: </b>Det råder en viss osäkerhet om huruvida systemet med bindande kvoter verkligen finns med i rådets beslut. Luxenburgs utrikesminister liksom representanter för den finska regeringen envisas med att hela överenskommelsen är "frivillig". Skulle det vara fallet är naturligtvis värdet av överenskommelsen lika med noll. Hoppas att klarhet vinns under morgondagen.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-354508113574661642015-09-14T20:44:00.003+02:002015-09-14T23:53:41.137+02:00Vem pratar hon med?När detta skrivs (ca 18:09) förefaller resultatet av inrikesministrarnas möte ang. flyktingkatastrofen under dagen att bli magert och otillfredställande. Redan inledningsvis utfördade ministrarna en <u><a href="http://blogs.ft.com/brusselsblog/files/2015/09/JHA-Migrants.pdf"><span style="color: black;">kommuniké</span></a> </u>(pdf) och förklarade sig villiga att ta emot ytterligare 120 000 flyktingar (istf kommissionens föreslagna 160 000) men avvisar bestämt att detta skulle ske genom ett obligatoriskt kvotsystem. Vidare är implementeringen försedd med en hel massa undantag och <u><a href="http://blogs.ft.com/brusselsblog/2015/09/14/eu-watering-down-commitment-to-120000-refugees/"><span style="color: black;">vaga skrivningar</span></a></u> í syfte att ge de enskilda länderna möjlighet att fatta sina egna beslut.<br />
<br />
Med andra ord allt blir som förut. De länder som försöker uppträda anständigt kommer att överväldigas av de obstinata vägrarländerna och förmodligen pressas till att vidta restriktiva åtgärder. (Tyskland har infört gränskontroll mot Österrike, Finland (!) mot Sverige i norr, flera lär följa. Moderatledaren menar att det kan nog bli aktuellt också för Sverige.)<br />
<br />
Rubriken syftar på <u><a href="http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/lenamellin/article21407960.ab"><span style="color: black;">den otrevliga artikel</span></a></u> som Lena Mellin skrev i gårdagens AB. Där kräver hon "<i>att EU visar tänderna</i>", kritiserar att EU inte <i>straffar Bulgarien och Rumänien</i> för deras diskriminatoriska politik och frågar ang. flyktingarna: <i>vad skall EU sätta emot</i> (vägrarfronten)? Och artikeln avslutas med en hejdundrande upmaning till EU: "<i>Visa tänderna. Dundra. Huta åt."</i><br />
<i><br /></i>
Det är precis den typen av slappa skriverier som underblåser EU-hat och EU-skepsis i Sverige men tyvärr också i andra länder. Ingen kan väl invända mot innehållet men, ursäkta svordomen, vem fan vänder hon sig till? Kommissionen lägger fram konkreta förslag för att lösa krisen. Parlamentet har inte behandlat frågan men chansen att man där skulle få en överväldigande majoritet för en generös öppning är mycket stor. (Både Reinfeldt och Wallström har beklagat sig över att de folkvalda EU-parlamentarikerna tenderar att tänka själva i stället för att fungera som centralregeringarnas lydiga agenter. Ett tydligt exempel är t.ex. frågan om tvingande inkvotering av kvinnor i börsnoterade bolags styrelser där Parlamentet med mycket stor majoritet röstat för en sådan lösning medan Rådet, med Sverige och UK i spetsen, vägrat att ens fundera på saken. Läs gärna min text <u><a href="http://euroflarn.blogspot.se/2014/07/ont-om-kompetenta-kvinnor.html"><span style="color: black;">Ont om kompetenta kvinnor?</span></a>)</u><br />
<br />
Det är alltså EU:s ministerråd som är bromsklossen och som ger fritt fram för nationalistiska och främlingsfientliga strömningar för att inte riskera sina chanser i nästa val. Och vilka sitter i rådet? Där sitter medlemmar av de regeringar som vi, EU:s medborgare, röstat fram i den mån vi orkat gå till valurnorna. (Av de fragmentariska referat jag sett verkar dock t.ex. Morgan Johansson ha skött sig bra - genom att kräva att Turkiet inte skall räknas som ett "säkert land" har han t.o.m gått längre än sina meningsfränder.)<br />
<br />
Det är alltså på hemmaplan vi måste börja. Att skälla på något amorft "EU" är okunnigt och dumt. Lena Mellin har målat in sig i det hörnet. Att ifrågasätta vägrarländernas politik är däremot inte att "peka finger" utan välmotiverad kritik från övriga medlemmar av gemenskapen.<br />
<br />
Att Finland och Danmark befinner sig på vägrarsidan är naturligtvis en följd av att man inte förmått tämja de främlingsfientliga stämningarna och t.o.m. tagit in fascistiska partier i regeringen (liksom f.ö. Norge.) Att de östeuropeiska staterna intar denna hållning är sorgligt. Av de s.k.Visegrad-länderna som nyss befriats från det sovjetiska förtrycket och de kommunistiska diktaturerna och upptagits i den europeiska gemenskapen med betydande finansiella stöd från övriga EU-länder kunde man ha rätt att vänta sig ett större mått av solidaritet. Ungern och i någon mån "Tjeckoslovakien" har tydligen glömt massflykten från sina länder 1956 och 1968 och hur förhållandevis väl flyktingarna mottogs av grannländer och andra.<br />
<br />
Det finns mycket långtgående slutsatser att dra av allt detta. Möjligen kommer jag att senare fomrulera några sådana för min egen del. Men det kommer att kräva en hel del självövervinnelse eftersom jag måste ifrågasätta en del grundläggande värderingar som format mitt tänkande under många år. Vi får väl se.<br />
<br />
<b>Uppdatering redan: </b>Ministrarna möts igen den 8/10. Flera mottagarländer (inkl Sverige?) försöker få till <u><a href="http://www.zeit.de/gesellschaft/zeitgeschehen/2015-09/fluechtlingskrise-europa-deutschland-aktuell"><span style="color: black;">en omröstning i Rådet</span></a></u> /DE) om fördelningsmekanismen. Ett beslut kan tydligen fattas med kvalificerad majoritet och det fonns då en stor möjlighet att vägrarländerna blir i minoritet. En spännande utveckling.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-29757834487113847522015-08-23T20:30:00.004+02:002015-08-24T14:25:04.223+02:00Hotel California i FrankfurtLibérations Brysselkorrespondent och bloggare, Jean Quatremer, <u><a href="http://bruxelles.blogs.liberation.fr/2015/08/18/hotel-california/"><span style="color: black;">skriver om Grekland</span> </a></u> och om hur omöjlig en "grexit" hela tiden var, trots alla bedyranden om motsatsen och alla försök att åstadkomma en sådan från Schäubles och Varoufakis sida. Kostnaderna för ett utträde skulle bli så katastrofala att ingen regering med förståndet i behåll skulle våga ta ett sådant steg skriver Quatremer.
Som illustration använder han en berömd rad ur en av rockhistoriens stora nummer: The Eagles' Hotel California.:
<br />
<blockquote class="tr_bq">
<i>You can check out any time you want but you can never leave</i>.</blockquote>
Det erinrade mig om att jag använde samma sång 2012 i ett inlägg kallat <u><span style="color: black;"><a href="http://flarnfri.blogspot.se/2012/09/hur-skall-vi-fa-dod-pa-euron.html"> Hur skall vi få död på euron?</a></span></u> Redan då var det turbulens och alla Kassandror kved sina klagosånger om eurons förestående död. Det var enkelt att visa att trots detta steg euron kontinuerligt i värde, särskilt gentemot den svenska kronan.
Den senste tiden har världens allra besserwissrar, särskilt från USA men också från politiska intressen från yttersta höger och yttersta vänster också sjungit i kör. I den s.k. "Greklandskrisen" tror man sig har funnit ammunition - euron var felkonstruerad från början och kan aldrig fungera i det långa lopper.
Det långa loppet är ju inte kört ännu men vi kan ju kolla litet på den aktuella utvecklingen efter Grekland, den kinesiska devalveringen, den uteblivna ekonomiska uppgången, det hotande valutakriget och hotet (eller snarare hoppet) om Brexit.
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-ocodU4wfSV4/VdnrvEZr7zI/AAAAAAAABlc/rvRVCmZZpSM/s1600/euro-sek2.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="217" src="http://2.bp.blogspot.com/-ocodU4wfSV4/VdnrvEZr7zI/AAAAAAAABlc/rvRVCmZZpSM/s320/euro-sek2.jpg" width="320" /></a></div>
Sedan slutet av juni har alltså eurokursen stadigt gått upp gentemot den svenska kronan. Talet om den starka svenska kronan börjar klinga ihåligt. Enligt konventionell ekonomisk teori borde nu importpriserna gå upp och därmed inflationen, så hett eftertraktad av tjänstemännen i de finansiella myndigheterna. Men vi vet ju också att bla. oljepriser och råvarupriser bl.a. gör att det inte blir så i verkligheten.
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-ujGjL1CLim8/Vdnr2ol_F8I/AAAAAAAABlk/sOuwfKsV04M/s1600/euro-usd2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;">
</a><a href="http://4.bp.blogspot.com/-ujGjL1CLim8/Vdnr2ol_F8I/AAAAAAAABlk/sOuwfKsV04M/s1600/euro-usd2.jpg" imageanchor="1" style="clear: right; float: right; margin-bottom: 1em; margin-left: 1em;"><img border="0" height="224" src="http://4.bp.blogspot.com/-ujGjL1CLim8/Vdnr2ol_F8I/AAAAAAAABlk/sOuwfKsV04M/s320/euro-usd2.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Gentemot dollarn är bilden något mera komplicerad. P.g.a. tillfälliga influenser stärktes dollarn kraftigt fram till mitten juli men har sedan dess kontinuerligt fallit gentemot euron.
Nu är det iofs inte mycket av realekonomiska faktorer bakom utvecklingen som i stort sett styrs av stämningen på marknadskasinot. Nu har kulan stannat på rött så många gånger i rad att nu <i>måste </i>svart komma upp snart, vi satsar på det.
<br />
<br />
Profetiorna om eurons undergång har väl snarast sin rot i politiska önskemål om att den verkligen <i>skall </i>gå under. Detta har flera anledningar: de internationella institutionernas önskan om en återgång till <i>The Washington Consensus, </i>marknadsliberalernas önskan att förvandla EU till ett Super-Efta, dvs ett frihandelsområde, ingenting annat samt de direkt eurofoba politiska skumraskrörelserna ytterst till höger och ytterst till vänster i sällsam harmoni.
Så trots attackerna från gurus som Nils Pålson Syll, Nisse Lundgren, Jonas Sjöstedt och Jimmy Åkesson blir det nog som i texten från "Hotel California":
<br />
<div style="margin-left: 135px; text-align: left;">
<i style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 21.6000003814697px;"><span style="font-family: inherit;"><span style="line-height: 20px;"><br /></span></span></i>
<i style="background-color: white; font-family: Arial, Tahoma, Helvetica, FreeSans, sans-serif; font-size: 12px; line-height: 21.6000003814697px;"><span style="font-family: inherit;"><span style="line-height: 20px;">"We are all just prisoners here, of our own device</span><br style="line-height: 20px;" /><span style="line-height: 20px;">And in the master's chambers, </span><br style="line-height: 20px;" /><span style="line-height: 20px;">They gathered for the feast </span><br style="line-height: 20px;" /><span style="line-height: 20px;">They stab it with their steely knives, </span><br style="line-height: 20px;" /><span style="line-height: 20px;">But they just can't kill the beast "</span></span></i></div>
<br />
Har ni hängt med ända hit förtjänar ni en länk till originalversionen av "Hotel California": https://youtu.be/Ua9DN8ZXmOwBengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-12558993976330631742015-08-12T22:07:00.001+02:002015-08-12T22:07:47.226+02:00I all hast - nu firar väl eurohatarna?China har på två dagar genomfört devalveringar av landets valuta. Som ett resultat faller östasiatiska valutor utan hejd. Världens börser sjunker - särskilt i Asien. En förväntad räntehöjning i USA blir förmodligen inte av. Världspressen spekulerar i kommande valutakrig. Artiklar om "hur påverkar den kinesiska devalveringen dig som konsument?" översvämmar marknaden. Svar: det blir billigare att köpa kinesiska grejer (bra) men jobben i konkurrentländerna hotas (mindre bra).<br />
<br />
Just så här var det i Europa och Sverige innan euron blev en stabilisator också för de länder som inte gick med. Man devalverar sig ur en kostnads- eller produktivitetskris (undermedicinen för Grekland enligt alla besserwissers) men har glömt att det alltid sker på bekostnad av andra och hur de ställer sig är svårt att veta på förhand.<br />
<br />
Så de som menar att euron var ett misstag ser väl nu med glädje på det som sker i Asien med omnejd? Det visar ju att de hade rätt. Eller?<br />
<br />
Jag skulle vilja skriva en mera seriös kommentar till händelseutvecklingen men har inte tid just nu. Har ni för resten märkt att kronan dag för dag försvagas mot euron -det visar ju om inte annat att penningpolitiken huvudsakligen är ett spel för galleriet - ett sätt att slå dunster i allmänna opinionens ögon.Om jag säger så. Även om utlandssemestern blir dyrare gynnas väl exportindustrin och lönerna kan höjas, det är ju så det fungerar. (OBS ironi).Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-16853305005988243912015-07-29T15:20:00.000+02:002015-07-29T15:20:38.545+02:00Rule Britannia! Och USA.Efter Greklandsdebaklet (som väl f.ö. endast gjort ett kortare uppehåll?) och den allt mer seriösa diskussionen om närmare överstatligt samarbete mellan euroländerna (eller bara en kärngrupp?) och den aviserade tidigareläggningen av folkomröstningen får vi väl anse att ett engelskt nej till Europa och påföljande "Brexit" blivit praktiskt taget ett faktum. Jag hoppas att senare kunna skriva något mer om detta och vikten av ett EU redan nu drar upp en strategi för en friktionsfri övergång.<br />
<br />
Just nu vill jag bara peka på en mera roande än seriös diskussion. Uppenbarligen har EU:s utrikeschef Frederica Mogherini visat sig vara av hårdare virke än sin föregångerska, lady Ashton. (Mogherini är visserligen liten till växten men jag tvivlar på att hon skulle tillåta John Kerrys nedlåtande "lilla-gumman"-kroppsspråk med armomläggning som Ashton gjorde.) EU:s utrikestjänst står inför en större <u><a href="http://www.politico.eu/article/eu-diplomats-swap-posts-leffler-mogherini-eeas/"><span style="color: black;">omorganisation </span></a></u>där bl.a. en svensk, <u><a href="https://twitter.com/clefflereu"><span style="color: black;">Christian Leffler</span></a></u>, kommer att bli vice generalsekreterare med ansvar för "<i>ekonomiska och globala frågor</i>". Med den nya organisationen kommer tjänsten att bli ännu effektivare <u><a href="http://eeas.europa.eu/statements-eeas/2015/150728_04_en.htm"><span style="color: black;">säger Mogherini</span></a></u> som basar över 1000 diplomater och tjänstemän över hela världen.<br />
<br />
Det här sitter naturligtvis inte alls bra i Whitehall. "<i>The ambition of its European External Action Service (EEAS) is likely to continue to grow, and in doing so stifle or contradict British interests</i>" <u><a href="http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/eureferendum/11697331/The-EU-is-stealing-Britains-diplomatic-influence-and-so-we-must-leave.html"><span style="color: black;">skriver The Telegraph</span></a></u>. Detta innebär också att "<i>the EU now constitutes a growing threat to British influence</i>". Det märks särskilt i internationella organisationer där "<i>the EU corporately occupies the place and function once filled by British diplomats</i>" Det värsta är att medlemmarna av EU:s utrikesförvaltning "<i>support EU policies rather than specific UK interests</i>".<br />
<br />
Så kan man ju inte ha det. UK skall i stället koncentrera sig på samarbete med "<i>other world powers, especially the USA</i>." Man skall också använda samväldet och de länder som har "<i>The Queen</i>" som gemensamt statsöverhuvud för att sprida "<i>British cultural influence</i> ". Så det är bäst att lämna EU.<br />
<br />
Men läs själva <u><a href="http://www.telegraph.co.uk/news/newstopics/eureferendum/11697331/The-EU-is-stealing-Britains-diplomatic-influence-and-so-we-must-leave.html"><span style="color: black;">artikeln i The Telegraph</span></a></u>. Det är lätt för oss utomstående att le åt den groteska självöverskattningen. Men troligen reflekterar väl artikeln -som är ett sammandrag från <u><a href="http://businessforbritain.org/"><span style="color: black;">Business For Britain</span></a></u>- ett tänkande som ganska väl svarar mot folkopinion och ledande beslutfattares uppfattning och som väl enbart stärkts genom den senaste tidens händelser. Det vore viktigt att EU:s beslutsfattare tar fasta på detta och förberedde en välordnad övergångsstrategi för att undvika något som kunde likna ett grekiskt sista-minuten-kaos, fast värre.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-37761378980311173822015-07-25T16:10:00.001+02:002015-07-25T16:10:07.056+02:00Den sanna andans barn<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://4.bp.blogspot.com/-bGsaCOpaMFQ/VbOTlKibFvI/AAAAAAAABjg/Exnv8i2-4ag/s1600/sannfin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="166" src="http://4.bp.blogspot.com/-bGsaCOpaMFQ/VbOTlKibFvI/AAAAAAAABjg/Exnv8i2-4ag/s400/sannfin.jpg" width="400" /></a></div>
<br />
En sannfinländsk riksdagsman uttalar sig. Försiktigtvis preciserar han inte hur den <i>Endlösung </i>("we will fight until the end för...one true Finnish nation") han eftersträvar skall gå till.<br />
<br />
Den 14 juli skrev Patrik Oksanen ett blogginlägg kallat <u><a href="https://eublogg.wordpress.com/2015/07/14/ingen-bra-dag-for-europas-samtalsklimat/"><span style="color: black;">Ingen bra dag för Europas samtalsklimat</span></a></u>. Han gick till rätta med Marita Ulvskogs hattweet mot Alexander Stubb och menade <u><a href="http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/ulvskogs-twittrande-kastar-smagrus-i-svensk-finlandska-relationer"><span style="color: black;">i en länkad artikel</span></a></u> att hon kastat "<i>smågrus i svensk-finländska relationer</i>." <i> </i>I en kommentar på Oksanens blogg höll jag med honom och tyckte att Ulvskogs uttalande var dumt men undrade om man inte också borde kritisera Stubb som kastade stora stenar snarare än smågrus på eurosamarbetet. Och angående relationerna undrade jag hur "samtalsklimatet" skulle bli den dag svensk opinion vaknar upp och upptäcker att Finland är det tredje nordiska landet som tagit in fascister i regeringen.<br />
<br />
Jag skrev min kommentar den 15/7 och fick veta att den skulle granskas före publicering. Oksanen har tagit god tid på sig för granskningen - idag den 25/7 är min kommentar varken publicerad eller refuserad.<br />
<br />
Samtalsklimatet gynnas kanske bäst om man vägrar att se sanningen i vitögat. Om jag säger så.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-19524938879051935802015-07-24T21:03:00.000+02:002015-07-24T23:21:58.191+02:00Undermedlet (snake oil)"<i>Den svenska exporten drar in mer pengar än på länge, exportvärdet låg i juni på den högsta nivån sedan hösten 2011</i>" <u><a href="http://www.dn.se/ekonomi/svag-krona-ger-skjuts-at-exporten/"><span style="color: black;">skriver DN</span></a></u>. Men man redovisar mycket riktigt att ökningen huvudsakligen beror på vad man kallar "<i>valutadoping</i>". Man lyfter fram kronans förfall gentemot dollarn men glömmer att redovisa att kronan dessutom lyckats med konststycket att utvecklas ännu svagare än Euron. Och mycket riktigt : i juni gick 63 miljarder till EU och knappt 47 miljarder till länder utanför EU. Det är alltså där den huvudsakliga dopingeffekten ligger.<br />
<br />
Vi kan titta på det här diagrammet:<br />
<br />
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">
<a href="http://2.bp.blogspot.com/-GVtUsULIsOc/VbKCLTrVagI/AAAAAAAABjM/skFziLJwgNU/s1600/rates%2B1.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" height="171" src="http://2.bp.blogspot.com/-GVtUsULIsOc/VbKCLTrVagI/AAAAAAAABjM/skFziLJwgNU/s320/rates%2B1.jpg" width="320" /></a></div>
<br />
Det är litet svårläsbart men man kan se hur kronan successivt fallit gentemot dollarn men även -om än mindre uttalat- mot Euron.<br />
<br />
Nu är ju världens alla besserwissers eniga om att lösningen för Grekland vore att ha en egen valuta som kunde falla fritt gentemot dollar och euro, naturligtvis mycket kraftigare än vad kronan gjort. Hux flux skulle alla problem vara lösta - man devalverar sig helt enkelt ut ur krisen. (Att skuldbördan samtidigt skulle åtminstone fördubblas är det ingen som skriver om.). Den gamle junilistaren Nils Lundgren -ytterligare en av dem som länge levt gott i Bryssel på att förakta EU- skriver på en blogg som jag inte vill länka till att även Finland lätt skulle kunna lösa alla sina problem med en egen valuta och devalveringar.<br />
<br />
Och drar man ut perspektivet gäller det väl alla länder: befria dem från Eurotvånget och låt dem priskriga sig ut ur sina respektive problem. Men om du stärker din konkurrenskraft genom att devalvera, devalverar jag ännu mer för någon rättvisa skall det väl vara.<br />
<br />
Det verkar också vara patentlösningen som amerikansk gurus hamrar i oss (tyvärr med den annars så kloke Paul Krugman i täten). Den gemensamma valutan var ett misstag från början och kunde aldrig fungera och det ser vi nu. En viss sanning ligger i detta: en gemensam valutazon kräver en gemensam ekonomisk politik, något som naturligtvis var ogenomförbart. De kriterier och krav som ställdes upp visade sig vara alltför svaga. Men detta är ett alltför kameralt betraktelsesätt. "Fäderna" visste naturligtvis att det kunde gå så men insåg också att en gemensam valuta är en väsentlig beståndsdel för att fullfölja den politiska ambitionen om allt närmare integration och samordning. Man tänkte sig väl att insikten om nödvändig samordning skulle växa fram med tiden, Den supernationalistiska politik som fick överhanden grundad i en föråldrad finanspolitisk ideologi blev emellertid ett till synes oöverstigligt hinder. Paradoxalt nog har dock Greklandskrisen gett möjligheter att överkomma svårigheterna,<br />
<br />
Målet nu måste vara att stärka integrationen, inte att ge upp ambitionerna och göra EU till ett super-EFTA (vilket iofs verkar vara ledstjärnan för länder som England och Sverige). Glädjande nog verkar "federalistiska" tankegångar vinna alltmera terräng i samband med Greklandskrisen.<br />
<br />
Att experter och politiker från USA inte gillar den utvecklingen är klart: en värld där <i>The Washington Consensus </i>(IMF, Världsbanken och Federal Reserve) bestämmer ligger mycket närmare deras intressen än ett starkt och förenat Europa.<br />
<br />
Så kom ihåg när vi gläds åt de svenska exportframgångarna: de åstadkoms genom ett sorts tjuvskytte på bekostnad av andra länder. Och skulle Eurosamarbetet spricka hamnar vi alla i ett gängkrig där alla bekämpar alla. Och den starkaste vinner.Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-60076809434634015362015-07-23T21:48:00.001+02:002015-07-23T21:48:46.014+02:00Oljekrisen kommer!Antar att eventuella läsare av denna blogg inte har några barndomsminnen av den s.k. "oljekrisen" 1973-74. Mot alla förmodanden lyckades OPEC-länderna komma överens om kraftiga produktionsnedskärningar och förbud mot oljeexport till vissa länder som hade stött Israel i kriget 1973. Efter en del politiskt hick-hack antog EG-länderna en till intet förpliktande resolution som emellertid innehöll en fras om att Palestiniernas rättigheter måste beaktas för att det skulle bli fred i Mellanöstern. OK sa' OPEC, då skär vi inte ner produktionen men vi höjer priserna i stället. Råoljepriset ökade på några månader från 5.12 till 11.65 dollar per fat.<br />
<br />
I Sverige fick utvecklingen dramatiska effekter. Oljeransonering infördes och fullmaktslagar instiftades som gav regeringen lov att ta beslut utan att dra det genom riksdagen. (Så snabbt kan det gå...) Även eldningsolja, fjärrvärme och i vissa fall varmvatten ransonerades. Kärnkraftsutbygganden främjades och reaktorer byggdes ut.<br />
<br />
Internationellt hände bl.a. att gigantiska dollaröverskott ackumulerades hos oljeexportörerna som man till en början hade ytterst svårt att använda på något profitabelt sätt. Begreppet "recycling" blev strategiskt men syftade då inte på använda mjölkkartonger utan på metoder att använda de indragna finansiella resurserna på ett vettigt sätt. Men en konsekvens blev att många utvecklingsländer skuldsatte sig långt över öronen till låga räntor och ackumulerade en skuldbörda som man fick lida av i decennier framåt. (För en berättelse om hur er krönikör blev inblandad i marginalen av dessa händelser se min text <u><a href="http://www.karlsson.at/rem/BCCI.htm"><span style="color: black;">Bank of Criminals and Crooks</span></a></u>.)<br />
<br />
Nu läser jag en lång artikel av en Björn Lindahl i Sv.D. med rubriken "<u><a href="http://www.svd.se/irans-atomavtal-kan-ge-konstant-oljekris/av/bjorn-lindahl"><span style="color: black;">Irans atomavtal kan ge konstant oljekris</span></a></u>." Mot bakgrunden av det jag skisserat inledningsvis blir man ju litet förskräckt: går vi på nytt in i en era av ransoneringar, galopperande priser och oövertänkta energisatsningar? Och kanske oansvarig utlåning till länder som egentligen inte har råd? Men innan vi läst Lindahls artikel är det litet svårt att förstå hur han tänker sig sambandet mellan atomavtalet och en ny oljekris. Inget gott som inte har något ont med sig?<br />
<br />
Men vid läsningen blir man genast lugnare. Vad Lindahl oroar sig över är nämligen att hävandet av sanktioner mot Iran och öppnande av infrysta finansiella tillgångar skall leda till en ökning av oljeproduktionen i världen som man sällan sett maken till. Eftersom oljepriset kommer att sjunka så kommer andra producenter att öka sin produktion för att kompensera för inkomstbortfallet. Möjligen kan en del hål för fracking i USA komma att täppas till men annars blir det pump, pumpa för brinnande livet.<br />
<br />
Och Lindahl summerar det krisscenario han ser i horisonten: "<i>Iranavtalet gör det bara mer sannolikt att det kommer att bli ett överskott på olja som kan tynga priset i många år.</i>"<br />
<br />
Den här gången är det alltså inte konsumenter och företag som kommer att drabbas av oljekrisen utan oljebolagen och möjligen producentländerna. Jag får erkänna att mitt medlidande med dessa håller sig inom mycket snäva gränser.<br />
<br />
Men det finns andra som har skäl att oroa sig. Sjunkande oljepriser och ökande reserver slår naturligtvis mot den alternativa energilobbyn och det blir kanske mindre lönsamt att förfula landskap och oceaner med subventionerade vindkraftparker.<i> Peak Oil</i>-fantasterna kanske får sig en tankeställare. Kärnkraftsavvecklingen får dock kanske en puff framåt. Och en som verkligen har skäl att oroa sig är ju Stefan Ingves. Nu blir det ju ännu svårare att få upp inflationen.<br />
<br />
Se det var en oljekris som heter duga!Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-84468610208422038772015-07-14T14:25:00.003+02:002015-07-14T14:25:29.410+02:00Maritas halvpudelMed ett sardoniskt nöje läser jag om <u><a href="http://www.helahalsingland.se/opinion/ledare/ulvskogs-twittrande-kastar-smagrus-i-svensk-finlandska-relationer"><span style="color: black;">Marita Ulvskogs hattwitter</span></a></u> om Alexander Stubb och påföljande halvhjärtade backning. (Sardoniskt eftersom jag inte gillar någon av dem). Eftersom jag varken har utgivningsbevis eller parlamentarisk immunitet får jag uttrycka mig mera inlindat. Den som läser min <u><a href="http://euroflarn.blogspot.co.at/2015/06/eu-hall-of-shame-plats-4.html"><span style="color: black;">motivering till plats nummer 4</span></a></u> i min EU Hall Of Shame kan nog sluta sig till vad jag tycker. Se också <u><a href="http://euroflarn.blogspot.co.at/2015/07/stubbs-verkliga-ansikte.html"><span style="color: black;">Stubbs obevakade ögonblick</span></a></u> här.<br />
<br />
Oksanen menar att Marita Ulvskog "kastat smågrus" i relationerna till Finland. Det stämmer nog men värre är väl Stubbs stenande av det Europeiska samarbetet? Och hur blir det med relationerna den dagen man in Sverige vaknar upp tll det faktum att Finland, som tredje nordiska land, släppt in fascister i regeringen?<br />
<br />
(<i>Obligatorisk utbackning: Jag tycker inte att politiker skall uttrycka sig som Ulvskog gjorde och det inte för första gången</i>. <i>Att (s) skickat en sina värsta EU-motståndare till Bryssel var egentligen mycket märkligt.)</i>Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-2505903438182514484.post-71833102796991554062015-07-13T20:39:00.004+02:002015-07-13T20:43:46.359+02:00Magdalena är medlem i EMU fast hon inte verkar förstå det<table cellpadding="0" cellspacing="0" class="tr-caption-container" style="float: left; margin-right: 1em; text-align: left;"><tbody>
<tr><td style="text-align: center;"><a href="http://1.bp.blogspot.com/-MszrEoT1jy0/VaP9vZi6h-I/AAAAAAAABho/bKTPhW4pu98/s1600/Magdalena.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; margin-bottom: 1em; margin-left: auto; margin-right: auto;"><img border="0" src="http://1.bp.blogspot.com/-MszrEoT1jy0/VaP9vZi6h-I/AAAAAAAABho/bKTPhW4pu98/s1600/Magdalena.jpg" /></a></td></tr>
<tr><td class="tr-caption" style="text-align: center;"><i>Men---- vad håller ni på med?</i></td></tr>
</tbody></table>
Sveriges finansminister Magdalena Andersson tycker nu att det var rätt att Sverige inte anslöt sig till EMU vid folkomröstningen 2003. "<i>2003 röstade 56 procent av svenskarna nej till att ansluta sig till valutaunionen EMU</i>" <u><a href="http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6210406">skriver <span style="color: black;">Sveriges </span>Radio</a></u> i en intervju med Magdalena. Hon röstade ja på sin tid men nu har hon ångrat sig eftersom "<i>det har visats sig att det skapats en del problem</i>."<br />
<br />
Nu vill jag inte diskutera själva sakfrågan med Magdalena - hon läser väl knappast den här bloggen ;) bara påpeka att det verkar synnerligen märkvärdigt att Sveriges finansminister inte känner till att Sverige, liksom alla 28 medlemsländer i EU, också är medlemmar i den Europeiska Monetära Unionen (EMU i dagligt tal). För att använda en i vida kretsar populär källa, nämligen <u><a href="https://en.wikipedia.org/wiki/Economic_and_Monetary_Union_of_the_European_Union"><span style="color: black;">Wikipedia</span></a></u>, är "<i>The Economic and Monetary Union (EMU)..an umbrella term for the group of policies aimed at converging the economies of all member states of the European Union at three stages. Both the 19 eurozone states and the 9 non-euro states are EMU members.</i> " Och det är ju tur att det är så, annars skulle vi t.ex. inte kunna ta ut pengar i andra länders bankomater utan avgift eller handla utomlands med svenska kronor utan att betala dyra växlingsavgifter.<br />
<br />
Men den konvergeringsprocess som EMU syftar till (samordning av ekonomisk och finansiell politik) går ju mycket långsamt (kanske går det snabbare nu efter den grekiska tragedin) och brukar sägas omfatta tre separata steg, Det tredje steget är införande av den gemensamma valutan. Alla länder som möter vissa kriterier är <i style="font-weight: bold;">fördragsenligt skyldiga </i>att inför Euro. Alla utom England och Danmark som har förhandlade s.k. <i>opt-outs. </i>Sverige har ingen <i>opt-out </i>och skulle sedan länge ha infört euron om man uppfyllt de förpliktelser man åtagit sig. Och det är väl just att man inte gjort det som Magdalena och alla kappvändande ekonomiprofessorer är så glada över. (Hur många gånger t.ex. Lars Calmfors vänt sin kappa för att kunna segla i populismens bidevind (om jag säger så...) går inte att hålla reda på.)<br />
<br />
Det må väl vara dessa damer och herrar som håller den nationella ortodoxa fanan högt obetaget. Men kom inte och säg att Sverige har röstat nej till EMU för det varken har eller kan man.<br />
<br />
<span style="font-size: x-small;"><i>(Vykort postat från an der Untertrave, Lübeck)</i></span>Bengt O.http://www.blogger.com/profile/00640843765346397798noreply@blogger.com0