Uppdatering om Sverige och investeringsskyddet

Några större reaktioner på att Sverige genom Mikael Damberg skrivit på det brev som på initiativ av Cameron skickats till handelskommissionären Cecilia Malmström har det inte blivit. I brevet krävs alltså att den omdiskuterade mekanismen för investeringsskydd skall ingå i avtalet trots framförd kritik från många håll. Enligt obekräftade uppgifter skall brevet redan fått den tidigare skeptiske Juncker att backa.[Uppdatering: se kommentar från Ylva Nilsson nedan]. Malmström däremot har hela tiden stått på samma ståndpunkt som brevskrivarna. Se alltså mitt inlägg nedan.

Enligt Europaportalen (Selnes)  skall Damberg ha diskuterat frågan i Riksdagen men inte givit några "entydiga besked om ISDS" men antytt att klausulen "på något sätt kommer att förändras under förhandlingarnas gång."  Dvs ungefär samma dubbeltydiga inställning som Löfven förde fram i EU-nämnden ang. klimatpolitiken (som f.ö.slutade i ett rejält fiasko för de "krav" som Sverige via MP förde fram).

Jag hänvisar än en gång till mina inlägg om frihandelsavtalet. Den som inte har lust att läsa allt kan ju ev. gå direkt till "Sammanfattning av översikten och slutord".  En artikel av numera EU-nämndens ordförande Carl Schlyter (MP) finns här: Handelsavtalet urholkar demokratin.  Specialbloggen "ttippen.se" har uppmärksammat Dambergs agerande. En kopia av brevet finns här.

Jag såg med ett visst intresse på att Löfven inte utnämnt någon Europaminister. Att Europafrågorna har en väsentlig roll inom varje departements område är ju uppenbart. Samordning och EU-kompetens föreföll koncentrerat till UD och Margot Wallström. Kunde ha fungerat. Men skall vi nu ta Dambergs brev som ett tecken på att det är fritt fram för vilken minister som helst att tycka till i EU-frågor? Ett mycket illavarslande tecken i så fall. Dålig förhandlingstaktik dessutom.

Jag antar att Carl Schlyter, som ordförande i EU-nämnden, har ett starkt inflytande inom MP. Märkligt då att partiet inte reagerat på idén att Sverige skulle ställa upp på Camerons brev. Det vore kanske idé att ägna sig åt konkreta frågor som mera omedelbart får effekter för Sverige i stället för snömosig symbolpolitik och fullkomligt orealistisk inställning i klimatfrågor?