David Cameron håller på att framgångsrikt måla in sig i ett hörn. Lyckligtvis för honom befinner sig stora delar av de engelska väljarna i samma hörn men utrymmet måste också delas med det mera folkliga UKIP. Det är ett ganska stort hörn alltså men utanför finns väl så gott som alla andra EU-länder (och faktiskt även en viss sansad opinion inom UK).
Hans puerila vredesutbrott inför notan på 2.1 miljarder € är inte precis statsmannalikt. Allt flera detaljer framkommer som visar att myndigheter och departement i London varit väl informerade om vad som komma skulle. Metoderna för avgiftsjusteringen har utarbetats med fullt deltagande och accepterande av engelska experter. Resultatet meddelades till London 10 dagar före Camerons utbrott.Att Cameron inte fick reda på det hela förrän i bokstavligen sista minuten är naturligtvis beklagligt men får väl betraktas om intern engelsk angelägenhet och klaras ut där.
Men det finns en annan intressant aspekt på det hela. Omräkningen av avgifterna innebär inte någon förstärkning av EU:s budget - den ligger fast och kan inte ändras hur som helst. Däremot är det fråga om en omfördelning mellan medlemsstaterna. Detta beror på att den statistik som ligger till grund för avgiftsberäkningarna har reviderats. Revisionen innebär att vissa länder (bl.a. UK, Holland och Italien) får sina BNP-värden höjda (eller snarare GNI), medan andra, bl.a. Sverige får dem sänkta. Avgiften justeras i motsvarande mån men nettot på EU-budgeten blir oförändrat.
En ökad brittisk avgift innebär naturligtvis också att den brittiska "nettopositionen", dvs. skillnaden mellan avgift och "återflöde" kommer att försämras. Eftersom alla andra medlemsländer måste skjuta till pengar för att betala ca 2/3 av britternas negativa netto betyder justeringen att alla andra länder också måste betala mer. Man har uppskattat detta belopp till 500 miljoner €.(Det gäller f.ö. också Sverige även om det blir svårt att beräkna hur stort beloppet blir eftersom Sverige fortfarande har en "rabatt på rabatten", dvs. man behöver inte finansiera britterna i samma utsträckning som t.ex. Grekland och Rumänien...).
Man kunde kanske tänka sig att detta vore den spik som kunde rädda Cameron: om britterna inte betalar behöver andra länder inte skjuta till. Men problemet är att det då skulle fattas mer än 2 miljarder i den fastlagda EU-budgeten. Man skulle stå inför mycket besvärliga förhandlingare eftersom en eventuell nedskärning i budgeten huvudsakligen skulle gå ut över de fattigare länder som erhåller jordbruks- och strukturstöd.
EU-merabloggen redogör för detta under åberopande av den vikarierande budgetkommissionären som tillägger att om britterna trilskas blir det säkert en -för dem-upprivande diskussion om den brittiska rabatten.
Angela Merkel har redan tidigare meddelat att hon inte tänker rucka på principen om fri rörlighet vilket väl är Camerons viktigaste fråga i valkampen.
Frågan är hur länge detta håller?
All together now: Brexit, Brexit, Brexit.
Jag funderade idag på om ett brittiskt utträde skulle påverka sammanhållningen inom resten av EU negativt? Exempelvis den geopolitiska tankesmedjan Stratfor är inne på att EU relativt snart kommer att brytas upp, dock mer pga syd- och Östeuropa, men UK kanske blir en katalysator i detta?
SvaraRadera