(Alltför) sent skall syndarn vakna...

För sent skall syndarn wakna,
Der ingen morgon är,
Der skall han ewigt sakna
Den nåd han spillde här.

Franz Michael Franzén 1819

Två artiklar om den ekonomiska politiken från senaste veckan tilldrar sig mitt ohöljda intresse. I DN skriver Johan Schück att "Regeringen måste våga öka utgifterna – men inte höja skatterna." Schück summerar den nuvarande penningpolitikens resp. finanspolitikens impotens (räntevapnets trubbighet resp. krona-för-krona-ideologin). Men, skriver Schück till min förvåning, det behöver inte vara så. Både riksbank och regering borde släppa en del av de nuvarande restriktionerna och öka de offentliga utgifterna utan att samtidigt höja skatterna. Någon risk för riskabel ökning av skuldbördan finns inte: den offentliga bruttoskulden ligger långt under EU-kraven och nettoskulden är i det närmaste obefintlig. Schück avfärdar både krona-för-kronaideologin överskottsmålet som otidsenliga.

Schück går så långt som att påpeka att man kan låna i Riksbanken  ("trycka pengar") och dela ut dem t.ex. i form av ökade barnbidrag. Att vi inte lever över våra tillgångar utan långt under vad som faktiskt är möjligt säger han avslutningsvis.

Well, I never...Schück är en av de mest konservativa och doktrinära ekonomijournalisterna i Sverige - alltid på den konventionella visdomens sida och ovillig att ge minsta lillfinger till något som kunde snudda vid ekonomiskt lättsinne. Och så nu detta!

Ännu roligare är en artikel i Sv.D. av Per Lindwall: "De finanspolitiska sparivrarna börjar omvändas" därför att han också vågar sig ut på det moraliska och fílosofiska planet. Nu får vi plötsligt veta att sparpolitiken i Europa  "byggts på en blandning av moraliska och ekonomiska argument".  Han härrör de moraliska argumenten från de ortodoxt lutherska länderna i Nordeuropa (inkl. Tyskland). Han avfärdar mycket av ideologin som "retoriska tvångströjor"  och här är jag tvungen att citera ett långt stycke ur hans text: "De grundades i förre statsministern Göran Perssons finanspolitiska doktrin från 90-talet om att den som är satt i skuld inte är fri. Fortsatte med arvtagarens Anders Borgs från moseboken inspirerade lag om att alla statsutgifter, oavsett vad de används till, ska finansieras krona för krona. Och nu med den sittande finansministern Magdalena Andersson som från samma bok plockat fram drömtydaren Josef och hans varningar för tomma lador."

Om ni ursäktar: jag vet inte hur många gånger  över åren jag påpekar att det Perssonska ordspråket är helt irrelevant för modern samhällsekonomi. Det var relevant när det myntades i början av 90-talet då ekonomi och statsfinanser körts i botten av oansvariga regeringar och okontrollerade avregleringar som dragit in Sverige i ett  ekonomiskt moras. Men den tiden är sedan länge förbi, inte minst genom Perssons insats som finansminister.

Märkligt nog skriver Lindwall att "bland många ekonomer har detta varit en självklarhet". I så fall har de varit märkligt tysta om denna självklarhet. Det har väl i stort sett endast varit Krugman och Stiglitz som yttrat sig - i Krugmans fall dessvärre kopplat till en oresonlig aversion mot den gemensamma valutan.*

Om "självklarheten" kunde börja sprida sig till ledande politiker i Europa vore det naturligtvis ytterst välkommet men troligen alltför sent. Euroländernas behandling av Grekland under de senaste veckorna - det envetna fastbitandet i förlegade doktriner med rötter i 1930-talet förnedrar de grekiska förhandlarna. Inget gott kan komma av detta: sina pengar lär man inte få tillbaka och stor risk för okontrollerbar anarki i Grekland när befolkningen börjar förstå att den regering de röstat fram inte kommer att kunna uppfylla något av de löften de valts på. Man driver både Grekland och Cypern närmare den ryska intressesfären, något som naturligtvis är gefundens fressen för Putin i det nuvarande läget. Till detta kommer den moraliskt överlägsna attityd som demonstreras av Stubb, Rutte, Tusk m.fl. och framför allt Schäuble som just läxat upp Grekland för deras "dåliga uppförande".

Jag tillåter mig att hänvisa till de artiklar jag skrivit om den ekonomiska politiken i Sverige under det senaste året:

Mjölkflickorna Anders och Magdalena 27/2 2014. (Om hur Sveriges ekonomiska situation framställs som "god" fast balansbristerna är stora och uppenbara).
Försiktiga färdkamrater 12/3 2014. (Om hur ett par svenska ekonomer tassar på tå runt överskottsmålet).
Allting som du kan kan jag göra bättre...3/6 2014 (Om debattnivån mellan Borg och Andersson + ett väldigt kul videoklipp)
The evil that men do...(och kvinnor också om de får en chans)  6/7 2014. (Om hur regeringen av rent bokföringsmässiga skäl avstår från EU-bidrag till arbetslösa ungdomar).


* I ett ögonblick av eftertänksamhet skrev dock Krugman att han just kommit på att den ekonomiska skillnaden mellan USA:s stater var lika stor som mellan Eurozonens medlemsländer och att den gemensamma valutan (alltså dollarn) ju trots allt fungerade.