Kreativ finanspolitik

Nur über meine Leiche

På denna och angränsande bloggar brukar vi oja oss över den primitiva svenska ekonomiska politiken - i budgetsammanhang karaktäriserad som "krona-för-krona." Själva föredrar vi benämningen "mjölkflickor" om våra senaste finansministrar av ömse kön - detta med hänsyftning på uttrycket Milchmädchenrechnung och som vi närmare utrett i inlägget Mjölkflickorna Anders och Magdalena från februari 2014.

Nåväl. Det kan vara ett tröst att även andra länder har sina problem och dessutom restriktioner som man till stor del slipper ifrån i Sverige. I Österrike diskuterar man sedan ungefär 10 år om en stor skattereform ("Steuerreform"). Alla (?) partier är överens om behovet av en sådan reform. Genom så kallad "kall progressivitet" håller inflationen reallönerna konstanta eller sjunkande för stor delar av löntagarna samtidigt som den  nominella lönen stiger och därmed skattesatsen. Köpkraften urholkas alltså successivt.

Men enligt "euro-pro-euro" politiken måste en skattesänkning "motfinansieras".  Österrikes budgetunderskott klarar väl iofs Maastrichtkriterierna men statsskulden överstiger 80 % av BNP, alltså betydligt mer än de 60 % som EU föreskriver. En ökning av skulden vore därför inte bra* även om andra berömda länder som Tyskland, Frankrike och England ligger ännu högre. (Mönstergossen Sverige däremot ligger -alldeles i onödan- på rekordlåga 39 % - dock nästan dubbelt så  högt som föregångslandet Bulgarien... Data från 2013, se här.)

Åsikterna om hur detta skall ske är helt motstridiga och fastlåsta. Socialdemokraterna vill ha en "miljonärsavgift"  - dvs en obetydlig skattehöjning på de högsta inkomsterna och en skatt på "förmögenhetstillväxt", vilket bl.a.  skulle innefatta arv. De konservativa vänder sig bestämt mot detta: det skulle nämligen vara "substansbeskattning"  vilket uppenbarligen är väldigt fult. I stället vill man satsa på förvaltningsreformer. Då stöter man emellertid omedelbart på en orubbar klippa i form av ett av sina egna medlemsförbund. Det mäktiga tjänstemannaförbundet - vars mångåriga ordförande vi ser ovan-  motsätter sig nämligen med all kraft varje form av reform eller förändring i de nuvarande strukturerna.

Österrike är i stort sett oregerbart pga sin korporativistiska struktur: yrkes- och branschförbund liksom fackföreningar har enorm makt och kontroll och deras representanter i riksdag och regering sätter alltid sina egna intressen främst och långt framför samhällsekonomiska eller -politiska hänsyn. Ett talande exempel är skolan där det mäktiga lärarförbundet effektivt blockerar varje försök till reform av den föråldrade struktur som skapades för länge sedan i ett helt annat samhälle.

Till detta kommer den federala strukturen som en förlamande hämsko (om man kan säga så). De 9 provinsguvernörerna (fördelade på (s) och (ÖVP) ) har en oerhörd makt speciellt inom sina respektive partier och kan som regel alltid få gehör för sina specialintressen. Ingen regering kan regera som inte har fullt stöd från guvernören i Niederösterreich (ÖVP) och Wiens borgmästare (s) .

Så situationen är alltså efter mer än 10 år fastlåst. Man verkar kunna enas om höjd moms på blommor och teaterbiljetter. Ett förslag om höjd skatt på hundfoder stoppades omedelbart ner i lådan - det skulle ha framkallat en revolution i Österrike. Ett lovande grepp verkar också vara att skattebelägga det momsbefriade öl som bryggeriarbetarna får köpa på sina arbetsplatser.

Om reformen kan genomföras skulle det innebära att en genomsnittlig löntagare skulle få kanske €50 mer i månaden, Det kan nog behövas, speciellt om man  vill köpa blommor till högtidsdagar eller gå på teatern någon gång. En öl efter jobbet vill väl bryggeriarbetarna heller inte avstå från. Då kommer femtiolappen väl till pass.


*  I den meningen att det skulle innebära ytterligare avsteg från de överenskomna målen. Samhällsekonomiskt kunde det däremot vara en god idé.