Ingves inför en minimal "negativ" ränta. Samtidigt säger han att det kan bli mycket värre - det kan bli nödvändigt att ytterligare öka på minusräntan eller hur man skall uttrycka det. Såvitt jag förstår är ju ett sådant uttalande helt kontraproduktivt: det kommer att späda på deflationsförväntningarna och alltså få rakt motsatt effekt än den man tänkt sig. Varför skulle vi konsumera eller investera nu om vi kan räkna med att priserna faller ännu mer i framtiden?
Den negativa räntan kommer naturligtvis i någon form att drabba bankens kunder. Kombinera detta med kraven på amorteringar av bostadslån, slopande av ränteavdrag osv. Ur samhällsekonomisk synvinkel är ju detta snarast ett självmordsförsök - sadomonetarism som gått över styr skulle kan kunna säga. ("50 nyanser av Ingves" kanske - nej den borde nog barnförbjudas...)
Penningpolitiken har överhuvudtaget nått vägs ände. För att få fart på konjunkturen och därmed sysselsättningen skulle en aktiv och kraftig finanspolitik behövas. Men den Magdalenska (aka Borgska) krona-för-kronapolitiken tillåter inte detta. Så får det bli som det blir.
Jag önskar att ordet "talibaner" inte vore så grymt och blodbesudlat eftersom vi behöver ett ord av samma styrka för att beskriva de trettiotalsfundamentalister som styr över den ekonomiska politiken i Sverige och i en stor del av Europa.
Den kulan gick rätt in i Potjemkinkulissen. Bra. Nu vill vi veta mer.
SvaraRaderaMen är det Ingves fel, Bengt? Vi fick ju alla för oss att en självständig centralbank var ett absolut krav för att ekonomin skulle fungera. Och sedan upptäckte centralbankerna (ECB och Riksbanken i samma dilemma) att självständiga politiker föredrar att göra ingenting och hoppas att centralbankerna ska klara skivan...men det kan uppenbarligen inte.
SvaraRadera"Alla"? Jag var inte närvarande vad jag minns...Men om det nu är så farligt att politikerna lägger sig i penningpolitiken hur kan man då ge dem fri hand i finans- och budgetpolitiken? Borde inte den också skötas av "experter" och avlönade tjänstemän?
SvaraRaderaNej, Riksbankens självständighet innebär som jag ser det att regering och riksdag frivilligt har avhänt sig kontrollen över en viktig del av den ekonomiska politiken.
Vulgärekonomismens tyranni. Politikerna har vant sig vid att de för död och pina inte ska behöva ta någon djupare diskussion om finanspolitik eller penning-/konjunkturpolitik i valrörelserna, numera inte heller i riksdagens budgetdebatter; då är det förstås bekvämt att stå med händerna på ryggen och säga att nej, vi kan ju inte lägga oss i Riksbankens allvisa beslut, det vore majestätsbrott.
SvaraRaderaVisst är det korkat att stå och säga, som ett axiom, att budgeten måste vara balanserad till sista öret oavsett om järnvägarna rostar sönder, försvaret är ett skämt eller bibliotek och skolor förfaller, men uppenbarligen tycker dagens politiker att det är så det ska låta.