Läser just en artikel i SvD med rubriken De finanspolitiska sparivrarna börjar omvändas. Ännu en ekonomijournalist märker att vinden håller på att vända och arrangerar sin kappa därefter. Även Per Lindwall som han heter menar att "bland många ekonomer har [detta] varit en självklarhet" dvs att spar-och åtstramningspolitiken är kontraproduktiv och motverkar sina syften.Lindwall gör dessutom en häpnadsväckande upptäckt: nämligen att "en balansräkning har två sidor och någons skuld dyker definitionsmässigt alltid upp som en fordran på någon annans balansräkning".
Jag har tidigare inlägg raljerat över Dagens Nyheters och Aftonbladets drastiska kursändring i dessa frågor. Det gläder mig naturligtvis men man måste ju fråga sig varför denna störtskur, eller i vart fall duggregn, av syndabekännelser kommer just nu när åtstramnings-och krona-för-kronapolitiken i stor sett bara omfattas av ett antal, tyvärr dock mäktiga, regeringschefer som grundar sin analys på teorier från 1930-talets Tyskland.
Men vinden har ju som bekant en förmåga att vända sig och risken är väl att vi snart är tillbaka i det Borg-Andersson-Schäubleska pardigment. Om jag säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar