söndag 24 april 2016

Presidentval i Österrike

En snabb reaktion på resultatet av dagens presidentval i Österrike. Presidenten har huvudsakligen ceremoniella förpliktelser men dock inte enbart, Framför allt har han eller hon en viktig roll vad gäller regeringsbildningen. Presidenten bestämmer vem som först skall erbjudas uppgiften att försöka bilda regering. Med hänsyn till det parlamentariska läget kan detta bli en mycket grannlaga uppgift nästa gång. Presidenten kan också vägra att godkänna enskilda statsråd vilket också kan få stor betydelse. Vidare har presidenten faktiskt en "moralisk" roll och kan uttala sig med auktoritet i viktiga politiska frågor, Ett par gånger har det hänt att presidenten under sin första period fått så stort stöd i befolkningen att ingen har ansett det var lönt att nominera någon motkandidat för den andra valperioden.

Den nu avgående presidenten, f.d. socialdemokraten Heinz Fischer, är mycket väl ansedd i de flesta kretsar. Hans hustru Margot är f.ö född i Sverige med svensk mor och österrikisk far - utom äktenskapet eftersom Sverige under kriget slaviskt följde de tyska Nürnberglagarna som förbjöd äktenskap mellan judar och "arier". "Stockholmsäktenskap" kallade hennes fader detta i sin utomordentligt intressanta självbiografi om åren som flykting i Sverige.

En litet lång inledning. Resultatet av dagens val får anses som sensationellt låt vara att tendenserna varit klara ganska länge. Överlägsen segrare blev den kandidat som postfascistiska FPÖ ställt upp, med 35 % av rösterna. På andra plats kom förre partiledaren för De Gröna, men nu oberoende, med 21 % och på tredje plats en oberoende kandidat med 19 %. Regeringskoalitionens kandidater  (Socialdemokrater och Konservativa) fick båda 11 %.

Normalt sett brukar regeringspartierna kandidater tillsammans få ungefär 80 %. Den hör gången fick man alltså 22 %, dvs klart mindre än segraren och var och en för sig klart mindre än de oberoende kandidaterna. Klarare kan väl befolkningens politikerförakt och missnöje med den koalition som med sina cementerade åsikter omöjliggjort varje reform- och utvecklingsarbete under en lång tid. Båda regeringspartierna, men främst de konservativa, är egentligen endast valorganisationer för olika intressegrupper och fackliga och näringslivsorganisationer som enbart värnar om sina specifika intressen. Så är t.ex. välbehövliga reformer på skolans område helt omöjliga pga av det järngrepp som lärarfacket med utbildningsministern i spetsen har över regeringen.

Nu blir det en andra valomgång om 4 veckor mellan de två toppkandidaterna. Normalt borde väl "tvåan", professor van der Bellen, kunna räkna med en stor del av de oberoendes röster och socialdemokraternas. Men frågan är om detta räcker speciellt som man förmodligen kan räkna med ett rekordlågt valdeltagande i trötthetens tecken. Ovisshet råder också om de konservativa väljarnas inställning.

Utgången är synnerligen viktig den hör gången eftersom man får räkna med att FPÖ blir största parti vid nästa parlamentsval. En FPÖ -president skulle naturligtvis göra allt för att få fram en FPÖ-ledd regering vilken kan lyckas eftersom Österrike redan haft en ÖVP/FPÖ regering. Österrike skulle då bli det första "västeuropeiska" landet som slår in på samma politik som Ungern, Polen och Front National.  Vad detta kunde betyda för det europeiska samarbetet kan man bara spekulera om.

Möjligen återkommer jag till detta ämne när mera analys från Wien föreligger.

3 kommentarer:

  1. Apropos Trump är jag inte övertygad om att det skulle bli en så stor förändring i praktiken. Vilket kan bero på att ett förnämligt verktyg han har i sin arsenal är att sätta vaghet i system. Då kan alla läsa in vad de vill i hans budskap (han vill inte ha några "illegala invandrare" - Rasister kan tolka det som att han inte vill ha in någon alls, lag-och-ordning-människor att han vill beivra brott och skydda amerikanska medborgare, de som faktiskt vill ha invandring att han vill öppna upp för laglig invandring i någon form. För den delen, vem vill säga att de vill ha illegala invandrare i landet? ). Detta öppnar upp för maximal handlingsfrihet vad gäller lösningar (en jag såg var att man tydligen kan göra om lokaler hos US Post Office till temporära ambassader - "Deportationen" skulle då bestå i att en mexikan utan uppehållstillstånd går in på postkontoret, blir "deporterad till "Mexico" och ordnar med ansökningshandlingar därifrån innan han går ut i USA igen). Allt detta gör att Trump visserligen associeras med rasister just nu vilket skrämmer livet ur en del - Men vänta bara, i sommar kommer han gå omkring och krama om en mängd icke-vita människor ska du se (en handling en rasist ALDRIG skulle kunna göra, för rasister hatar och skyr slikt folk som pesten, eller hur?).


    Man måste hålla i minnet att ifall tiderna hade varit "normala" hade ingen velat öka risken genom att välja en Sanders eller Trump. Men nu är tiderna som det är och "more of the same" tappar sin lockelse då (därtill kan man argumentera att det är i sådana tider du faktiskt och kontrollerat måste öka risken, just eftersom det "riskaversa" alternativet inte fungerar eller bara leder till mer stagnation. Det finns en logik i det hela) vilket gör att Hillary Clinton fortfarande måste slåss på två fronter mot Sanders och Trump. Vinner hon kandidaturen för Demokraterna kommer mängder av forna Sanders-väljare att rösta på Trump (vänta tills Trump lägger till en passus om fri/billig collegeutbildning och/eller sjukvård, återigen, se det jag skrev ovan om att sätta vaghet i system, det gäller att få folk att läsa in vad de vill läsa in för maximal handlingsfrihet ).

    Vad nu detta har med Österrikes presidentval att göra. Jo, situationen är lik den i resten av västvärlden. Har Sverigedemokraterna bevisat något i Sverige så är det att man kan uppnå det man vill av motståndarna (passkontroller vid gränsen, löften om storskaliga deportationer) genom att ställa upp och "hotar samförståndet". SD har redan vunnit på sitt sätt genom att de lyckats etablera begreppet "sjuklövern" och genom att alla ur det "lägret" ständigt betonar hur hemskt SD är (vilket förstås spär på bilden av trötta korrupta etablerade politiker, efter ett tag tappar alla politiska begrepp sin chockverkan och blir i värsta fall till slagord för de redan frälsta, särskilt när man kan peka på hur de själva i brist på egna initiativ tar över motståndarens idéer). Ingen tror att några hundraåriga partier som i mångt och mycket uppnått vad de ville från början ska kunna verka för ett bättre liv längre. Österrike har vad jag förstår institutionaliserat sina "folkpartier" vilket förstärker och förvärrar de intrycken än mer där.


    Samtidigt tror jag som så att utan den oordningen som är undervägs så kommer det inte att bli några förändringar av politiken och ekonomin i stort. Politisk oordning och hotet om detsamma har historiskt resulterat i såväl tvåkammarriksdag som rösträtt och välfärdsstat lika mycket som diktaturer, krig och storskaligt förtryck. En viktig skillnad nu och mot säg 1930-talet eller 1970 är den att alla sidorna vill verka inom ett demokratiskt system (ingen tror att en "stark ledare" eller våldsamt maktövertagande ska kunna lösa situationen, istället är det genom de etablerade institutionerna man ska verka). Om det räddar oss eller demokratin i en rimlig form återstår att se.

    SvaraRadera
  2. Tack för din omfattande och ingående kommentar. Spännande läsning. Jag behöver dock en dag eller två för att kunna svara.

    SvaraRadera
  3. @Karl. Förlåt att jag dröjt så länge med att reagera på den omfångsrika kommentar som du skrivit. Ang. Trump tror jag att du har rätt i mycket, F.ö. är ju presidenten mycket mindre handlingsförmögen än vad vi i Europa tror. Men jag tror att det blir tillräckligt mycket kvar för att skapa ett klimat av allmän internationell osäkerhet och framför allt ett utrymme för andra "onda" krafter att flytta fram sina positioner. Jag tror också att han har en klar chans att vinna valet trots allt vad som sägs. Och när det kommer till kritan kommer nog de allra flesta republikaner att rätta in sig i ledet trots vad man just nu i chockens ögonblick säger.

    Du verkar antyda möjliga positiva möjligheter bakom den oordning som skapats - kanske i form av behövliga "omvälvningar". Jag kan inte utan vidare dela den förhoppningen. I själva verket har väl de flesta folkliga upprorsrörelser misslyckats trots enormt omedelbart stöd (med grekiska Syriza som det mest patetiska exemplet och "den arabiska våren" som det mest tragiska). Att vägen ur det kaos som skapas skulle kunna ske genom demokratiska förändringar är tveksamt. Här är t.ex. Ukraina ett varnande exempel (för andra gången). De historiska genombrotten var väl snarast "engångsföreteelser" som hade med industrialismen att göra. Kanske kommer paradigmskiftet med digitalisering och robotisering att skapa möjligheter (eller nödvändighet)för liknade omvälvningar men då med stora risker för en demokratisk nedmontering.

    SvaraRadera