Ser att några trogna söker sig till den här bloggen trots bristen på uppdateringar. Bara en hastig reflektion till det förslag till uppgörelse med England som Rådets president, Donald Tusk, i dag presenterat. Förslaget ses allmänt som en kapitulation för de engelska kraven och Cameron utropar triumferande att på den här villkoren skulle han ha gått med i EU på den tiden det begav sig.
Jag behöver här inte redogöra för innehållet i förslaget, det finns utförligt beskrivet på andra håll. (Se t.ex. Om Europa). För min del är förslaget om ett "rött kort" om 55 % av de nationella parlamenten röstar emot ett lagförslag speciellt olyckligt och riskerar att lamslå eller åtminstone försvåra lagstiftningsarbetet. Dels inträffar det märkliga att Maltas eller Luxemburgs parlament får samma vikt som t.ex. Tysklands eller för den delen Englands. Dels finns redan ett folkvalt parlament med representanter för alla medlemsländer med ansvar för lagstiftningsfrågor. (En bieffekt med ett något försonande roande drag blir de konflikter mellan medlemmar från samma parti i EP resp. de nationella parlamenten som är förprogrammerade. Både Reinfeldt/Borg och Wallström har redan varit ordentligt irriterade över sin meningsfränder i EP...) Man kan fråga sig hur Europaparlamentet kommer att ställa sig till detta förslag, särskilt som det redan finns fungerande mekanismer för samarbete och samordning med nationella parlament.
Vidare får man räkna med att många andra länder kommer att utnyttja möjligheten att dra i den s.k. "nödbromsen" när det gäller invandrares tillgång till välfärdssystemen. Kapitulationen för England ger alltså exempelvis den svenska regeringen möjlighet att överta ännu en bit av SD:s politik utan att förlora ansiktet. Om man har något kvar.
Förslaget skall nu diskuteras av EU:s regeringschefer redan denna vecka. Flera "östländer" har ju tidigare starkt motsatt sig inskränkningar på välfärdsområdet. Möjligen kan formuleringen att detta inte skall gälla dem som redan befinner sig i England luckra upp detta motstånd.
Det skall bli intressant att se hur reaktionen blir i Storbritannien (dvs, England och Skottland). Personligen är jag ganska övertygad om att opinionen för Brexit kommer att växa och att folkomröstningens resultat blir därefter. Då blir hela detta onödiga och ovärdiga hallabalo ett fall av "außer Spesen, nichts gewesen" som man säger i Euroland.
Handlar det så mycket om "kapitulation" som att Polens nya statsledning vill att den dryga miljonen polacker som arbetar utomlands (och särskilt i UK) ska arbeta kvar där? (Samma fråga kan ställas för de andra östeuropéerna staterna generellt). Utomlandspolackerna röstade inte i lika hög utsträckning senast. Ifall britterna går ur uppstår en mängd frågetecken och hotade politiska karriärer på hemmaplan i så fall, människor som återvänder från väst har lite andra krav och vanor på det politiska livet om man säger så.
SvaraRaderaDu menar alltså att Polen (och ev. andra) är villiga att gå England till mötes för att deras expats skall kunna stanna kvar där? Det kan säkert bidra och Cameron har tydligen gått med på att restriktionerna inte skall gälla dem som redan vistas i landet. Nu skall vi kan ske inte strida om ord men nog kan väl detta ses som en kapitulation för de ohemula engelska kraven.
SvaraRaderaTimbro skriver en rolig artikel i SvD idag. http://www.svd.se/sverige-bor-ga-cameron-till-motes/om/brexit-hotet
Om England lämnar blir det socialism och grejer i Europa.
Det ska bli spännande att se hur det går nu när Boris Johnson officiellt stöder Brexit och datumet för en folkomröstning är utlyst. Tror du Skottland kommer att blåsa liv i självständighetssträvandena igen om Storbritannien går ur EU?
SvaraRadera@Olof Å. Min uppfattning är att överenskommelsens innehåll i själva verka verket får föga inflytande på folkomröstningen. Jag håller med franska Libération som skriver (i översättning): "The UK has an existential problem in its relationship with the EU that no technical arrangement or treaty amendment will ever resolve,”. Folk kommer att rösta "Nej" av helt andra orsaker och den tendensen blir säkert starkare när den får stöd av en folktribun som Johnson.
SvaraRaderaDet har ju allmänt ansetts att en Brexit skulle innebära en existentiell kris för UK genom förhållandena i Skottland och Nordirland. Jag är inte så säker på detta längre. Min egen önskan är dock klar: ett fritt och oberoende Skottland som en progressiv ny medlem av ett EU utan England. (Och for good measure slänger jag in: ett Nordirland återförenat med republiken...) Inser att det är en s.k. pipe dream men man kan väl få drömma litet i dessa dystra tider.