Hotel California i Frankfurt

Libérations Brysselkorrespondent och bloggare, Jean Quatremer,  skriver om Grekland och om hur omöjlig en "grexit" hela tiden var, trots alla bedyranden om motsatsen och alla försök att åstadkomma en sådan från Schäubles och Varoufakis sida. Kostnaderna för ett utträde skulle bli så katastrofala att ingen regering med förståndet i behåll skulle våga ta ett sådant steg skriver Quatremer. Som illustration använder han en berömd rad ur en av rockhistoriens stora nummer: The Eagles' Hotel California.:

You can check out any time you want but you can never leave.

Det erinrade mig om att jag använde samma sång 2012 i ett inlägg kallat Hur skall vi få död på euron? Redan då var det turbulens och alla Kassandror kved sina klagosånger om eurons förestående död. Det var enkelt att visa att trots detta  steg euron kontinuerligt i värde, särskilt gentemot den svenska kronan. Den senste tiden har världens allra besserwissrar, särskilt från USA men också från politiska intressen från yttersta höger och yttersta vänster också sjungit i kör. I den s.k. "Greklandskrisen" tror man sig har funnit ammunition - euron var felkonstruerad från början och kan aldrig fungera i det långa lopper. Det långa loppet är ju inte kört ännu men vi kan ju kolla litet på den aktuella utvecklingen efter Grekland, den kinesiska devalveringen, den uteblivna ekonomiska uppgången, det hotande valutakriget och hotet (eller snarare hoppet) om Brexit.

Sedan slutet av juni har alltså eurokursen stadigt gått upp gentemot den svenska kronan. Talet om den  starka svenska kronan börjar klinga ihåligt. Enligt konventionell ekonomisk teori borde nu importpriserna gå upp och därmed inflationen, så hett eftertraktad av tjänstemännen i de finansiella myndigheterna. Men vi vet ju också att bla. oljepriser och råvarupriser bl.a. gör att det inte blir så i verkligheten.

Gentemot dollarn är  bilden något mera komplicerad. P.g.a. tillfälliga influenser stärktes dollarn kraftigt fram till mitten juli men har sedan dess kontinuerligt fallit gentemot euron. Nu är det iofs inte mycket av realekonomiska faktorer bakom utvecklingen som i stort sett styrs av stämningen på marknadskasinot. Nu har kulan stannat på rött så många gånger i rad att nu måste svart komma upp snart, vi satsar på det. 

Profetiorna om eurons undergång har väl snarast sin rot i politiska önskemål om att den verkligen skall gå under. Detta har flera anledningar: de internationella institutionernas önskan om en återgång till The Washington Consensus, marknadsliberalernas önskan att förvandla EU till ett Super-Efta, dvs ett frihandelsområde, ingenting annat samt de direkt eurofoba politiska skumraskrörelserna ytterst till höger och ytterst till vänster i sällsam harmoni. Så trots attackerna från gurus som Nils Pålson Syll, Nisse Lundgren, Jonas Sjöstedt och Jimmy Åkesson blir det nog som i texten från "Hotel California":

"We are all just prisoners here, of our own device
And in the master's chambers, 
They gathered for the feast 
They stab it with their steely knives, 
But they just can't kill the beast "

Har ni hängt med ända hit förtjänar ni en länk till originalversionen av "Hotel California": https://youtu.be/Ua9DN8ZXmOw