onsdag 26 november 2014

Måste England betala eller inte?

Inte mycket nytt har tillkommit om det jag skrev nedan under rubriken Fler problem för Cameron??  Emellertid skriver i dag Die Presse litet mera explicit: Europaparlamentet förkastade in tisdags förslaget till ett snabbförfarande som skulle ge London möjlighet att erlägga sin uppräkning av EU-avgiften "på avbetalning." Nu måste Storbritannien betala hela beloppet den 1/12 skriver tidningen. Det var ju just detta som framkallade Camerons vredesutbrott tidigare (se min text David throws a tantrum).

Men bäst att trots allt ta det hela med en nypa salt. Märkligt nog verkar nyheten i denna form endast finnas i österrikisk press. Såvitt jag kan finna ingenting från England, de europeiska nyhetsportalerna eller EU-parlamentet. Däremot rapporteras om en irriterad reaktion över att ingen överenskommelse träffats i rådet om budgeten för 2015 eller om medel för obetalda räkningar. ˮWe cannot understand how the Council can have spent so much more time on dealing with its own problem [i.e. redistributing member states’ GNI-based contributions] than on delivering a budget for the EU as a wholeˮ  säger parlamentets rapportör för budgetfrågor. Irritationen är påtaglig.

Men det finns troligen en rationell förklaring för finansministrarnas annars obegripliga sölande och brist på kompromissvilja. Kommer man inte överens om en budget för 2015 kommer EU månad för månad få en tolftedel av budgetbeloppet för 2014. Det skulle i och för sig innebära en viss besparing för de nationella budgeterna.

EU:s ministerråd är inte längre ett samarbetsforum utan en nationalistisk huggsexa. Det är inte utan att man frestas att instämma med Guds ställföreträdare på jorden som i sitt tal inför parlamentet bl.a. menade att "The great ideas which once inspired Europe seem to have lost their attraction, only to be replaced by the bureaucratic technicalities of its institutions,"

Orsaken till allt detta är naturligtvis det fundamentala paradigmskifte i ekonomisk politik som skedde genom det allmänna accepterandet av Reagan/Thatcherdoktrinen och som i Sverige fått sitt uttryck i Borg/Anderssons krona-för-kronafars. Det stora dramat som svensk buskteater.

3 kommentarer:

  1. Inte exakt samma sak men Cameron höjer insatserna:

    http://www.bbc.com/news/uk-politics-30224493

    SvaraRadera
  2. Tack för länk. Ja det är ett märkligt skådespel. Det verkar väl som om övriga EU-stater kommer att gå England till mötes i stora stycken och därigenom hjälpa till att förvandla Europeiska Unionen till ett super-EFTA med fri rörlighet för varor och kapital men inte för så mycket annat. Det är naturligtvis i linje med nationalismens ideologi.

    Några rationella skäl för att behålla England i EU finns inte. England som fritt tillgänglig marknad kommer givetvis att finnas kvar även vid ett utträde. I en värld där en alltmer rabiat och konservativ regim banar sig fram i USA, där osäkerheten om Rysslands avsikter växer för varje dag och där Kina och några andra asiatiska länder allt mer framträder som världsledande aktörer borde det finnas goda skäl att samla och ena krafterna i Europa. Men det kortsynta egenintresset verkar helt ha tagit över. Jmf påvecitatet ovan.

    Möjligheten att det folkvalda parlamentet skulle kunna bromsa nedgången något men där utgör ju de högerextrema en besvärande black om foten.

    SvaraRadera
  3. Dessutom så finns det inget land som just nu går starkt framåt. I Kina väntar en svår ekonomisk omställning, Indien tycks tillfälligt ha stagnerat trots en starkare president och USA/EU är väl knappast i någon lysande position de heller.

    Tankarna dras till Sverige. Jag roade mig denna eftermiddag med att fundera på vilka olika scenarion budgetomröstningen kan leda till. Oavsett vad de olika aktörerna gör blir det på något sätt "olyckligt". Jag har svårt att tro att den här situationen kan bestå under flera år utan på något sätt måste instabiliteten leda till om inte en fälld regering så åtminstone någon form av allvarlig kris.

    SvaraRadera