lördag 23 augusti 2014

Det här vill ni inte veta.

På  EU-bloggen har Patrik Oksanen gjort ett antal förtjänstfulla granskningar av de svenska politiska partiernas inställning till EU och europeiska frågor. Redan före EU-valet publicerades en serie under huvudrubriken  Det här vill partierna inte prata om där samtliga partier visar sig ha ett antal skelett i garderoben. Värst är naturligtvis Vänsterpartiet  som glatt och villigt samarbetar med kommunister och fascister i parlamentsgruppen GUE/NGL (liksom f.ö.på sin tid den egendomliga Junilistan. Min text Bullfest i juni.). Dess ledare har ju dessutom under 11 år levt gott i Bryssel på att förakta Europa och bl.a. utmärkt sig genom att både motsätta sig östutvidgningen och Lissabonfördraget.(Se också "EU svårt dilemma för V" på SR:s site.)

Men nu gäller det det svenska riksdagsvalet. Eu-bloggen har systematiskt granskat hur EU och Europafrågor täckts av de olika partiernas valmanifest. ( S, SD och Alliansen har ännu inte resenterat sina "manifest".) Observera att det inte är frågan om att värdera sakinnehållet i den föreslagna Europapolitiken utan enbart i vilken utsträckning Europafrågor täcks i valmanifesten.

Det är en skrämmande läsning. Som väntat får Folkpartiet högst betyg av Oksanen - det enda parti som har ett särskilt EU eller Europakapitel med konkreta frågor och förslag. Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ får "Icke godkänt" övriga ett knappt godkänt betyg. Med tanke på Sjöstedts bakgrund och det förhållandet att Sverige är ett ledande land när det gäller att bekämpa en aktiv EU-politik för att främja kvinnlig representation i bolagsstyrelser ter sig ju detta ytterst märkligt. (Se mina texter Ont om kompetenta kvinnor? respektive Var är kvinnorna?)

Genomgången visar alltså att de svenska partierna praktiskt taget -med något undantag- är fullkomligt ointresserade av Sverige i det europeiska perspektivet. Litet märkligt när man t.ex. vet att ca 60 % av frågorna i ett normalt sammanträde i kommunfullmäktige rör frågor där EU:s lagstiftning har ett avgörande inflytande. Ännu värre är kanske när man som Centerpartiet visar sig ha ytterst luddiga och ibland helt felaktiga föreställningar om vilka frågor som bestäms inom EU:s olika organ eller i Sveriges riksdag. (Jmf också Ylva Nilssons text "EU-kandidater i fel valkampanj?")

Åtminstone borde detta ge anledning till obehagliga frågor till de svenska kandidaterna t.ex. är Vänsterpartiet och Miljöpartiet och framför allt FI verkligen emot kvotering av kvinnor i börsnoterade företags styrelse? Tror alla partier att just svenska väljare är emot detta när representanter för 70 % av Europa är för?

Att de allra flesta europeiska regeringar med UK och Sverige i spetsen nu för en strängt nationalistisk politik där man enbart försöker plocka russinen i EU-kakan är ju tyvärr välkänt. En ytterst farlig politik med dagens kriser i alla delar av världen. Vore det inte dags för EU-vänner och andra med ett bredare perspektiv  att pressa alla partier på dessa frågor och inte förledas av deras taktik att koncentrera på "regeringsfrågan" eller "krona-för-kronapolitik" i stället för sakfrågor. Som det finns tillräckligt av.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar