I november 2013 röstade Europaparlamentet om ett iofs ganska blygsamt förslag om åtgärder för att öka andelen kvinnor i styrelsen för börsnoterade företag. Kommissionen med den energiska Viviane Reding som representant hade lagt fram förslaget. Parlamentet (som tydligen enligt DN, Kielos och Cameron genom en statskupp tagit makten i EU) tyckte att förslaget inte gick tillräckligt långt utan introducerade en lång rad ändringar. Förslaget innehöll bl.a. ett krav att Kommissionen skulle föreslå lagstiftning som även kunde innehålla krav på kvotering om medlemsländerna inte gjorde tillräckliga framsteg för att nå målet om 40 % år 2020. (Viviane Reding menade att lagstiftad kvotering vore enda sättet eftersom medlemsländerna själva inte gjorde tillräckligt mycket.)
Resultatet av omröstningen i EP var entydigt. 478 röster för (68%) och 148 röster mot (21 %) och 71 (10 %) avstod. Den konservativa gruppen, socialdemokraterna och de gröna röstade för förslaget med inte speciellt många avvikare. Den liberala gruppen och vänstern röstade också för förslaget men här var det ungefär lika många som röstade mot eller avstod.
För Sveriges del röstade 7 ledamöter för förslaget medan 11 röstade emot och 1 avstod! Av de 19 ledamöterna var det 12 som "rebellerade" mot sina partigruppers rekommendation - dvs man följde direktiv från Stockholm i stället. För röstade socialdemokrater och gröna, dock icke alla. Christofer Fjellner (m) röstade för men avgav ett särskilt yttrande att han egentligen hade tänkt rösta mot men tryckt på fel knapp.
Det ser alltså ljust ut för dem som vill ha skärpta åtgärder på området - t.o.m lagstiftade kvoter skymtar i fjärran. Men då har man inte gjort upp räkningen
med Rådet som i juli fastslog att det nog var bra med flera kvinnor i bolagstyrelser men att "nevertheless opinions continue to differ sharply regarding the best way of achieving it. " ..."Further work and political reflection will be required before a compromise can be reached." Sverige, tillsammans med Nederländerna Danmark och England samt en radda östeuropeiska stater är starkt emot tanken att EU skall ha något att säga till om här och driver denna fråga hårt i Rådet.
Intressant är att Anna Hedh (s) som normalt sett är starkt EU-skeptisk och vill att unionen inte skall lägga sig i så mycket blivit utnämnd till parlamentets "skuggrapportör" och alltså är en av dem som skall aktivt arbeta för att driva frågan framåt. Hon säger att hon är stolt över detta.
Så kan det gå.
Jag har gått igenom det här i kanske alltför tråkiga detaljer men avsikten är att försöka illustrera hur det kan gå till i lagstiftningsprocessen i EU. Vi kan konstatera:
1 Att parlamentet, i stort sett utan avseende på ledamöternas politiska hemvist, har en helt annorlunda uppfattning än de nationella regeringarna i Rådet.
2 Att detta ofta resulterat i att ledamöterna gått emot sina egna partier på det nationella planet.
3 Att detta inte gäller Sverige där alliansmedlemmarna lydigt anslutit sig till Reinfeldts negativa attityd. Även normalt sett så självständiga medlemmar som Marit Paulsen och Cecilia Wikström.
4 Att svenska väljare inför höstens riksdagsval bör sätta sig in i hur EU-parlamentarikerna röstat i olika frågor. Men kan visserligen inte påverka detta men det kan ge möjlighet till obehagliga frågor till de svenska partirepresentanterna. (Vill 60 % av väljarna att inga åtgärder skall göras på detta område när representanter för nästan 70 % i Europa är för? Är Vänsterpartiet verkligen emot kvotering?)
4 Att det får bli förhandlingar mellan Rådet, Kommissionen och Parlamentet om frågans slutgiltiga lösning. Kommer man inte överens går fråga i stå. Ett dukat bord för dem som inte vill att något skall hända. Kanske ett eldprov för Juncker?
5 Att det folkvalda parlamentet verkar fast beslutet att utnyttja sina genom Lissabonfördraget utökade befogenheter. Det måste väl ändå innebära ett steg framåt för demokratiseringen av EU och mot en fastare integration och är alltså bara att välkomna.
Allt detta och mycket mycket mer kan man studera i detalj hos VoteWatch. Här en länk till just denna fråga.
Jag har inte gått in så mycket på sakfrågan. Goda människor säger att kompetens och inte kön skall vara avgörande. Jag har själv länge varit i beslutsposition i en organisation med stränga kvoteringsregler dock icke för kön utan för nationalitet och vet av bitter erfarenhet hur besvärligt det kan bli. Men att tro att det inte skulle finnas kompetenta personer inom en grupp som omfattar ca 50 % av mänskligheten förefaller vara en mycket underlig verklighetsuppfattning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar