EU - Hall Of Shame

Nu skall jag under några dagar roa mig med ett antal nedriga personangrepp och utnämna de 5 europeiska politiker som enligt min mening främst förtjänar en plats i unionens Hall Of Shame, speciellt för sina yttranden och ageranden under den senaste tidens  kriser. Kandidater saknas inte.

Eftersom vi just nu befinner oss i ett akut krisläge är det ju fullt möjligt att nya kandidater kan komma att kvalificera sig i sista minuten. De skall få ett hedersomnämnande om de inte hinner tränga sig in i listan.

Vi börjar med nummer 5.

EU - Hall Of Shame. Plats 5.

Här hittar vi ingen mindre än Stefan Löfven. Det är kanske konstigt att ha honom med på listan eftersom han minst av allt kan beskrivas som "Europapolitiker". Men han får stå som representant för hela regeringen och de enskilda statsrådens agerande. ( Att Löfven inte har någon som helst kontroll over sina medarbetare framgår med all önskvärd tydlighet även i inrikespolitiken där speciellt Per Bolund och Åsa Romson har en tendens att i tid och otid springa ut och kalla sig "regeringen".)

Praktexemplet är väl näringsminister Dambergs förbehållslösa stöd för Camerons krav på att den föreslagna mekanismen för investeringstvister i frihandelsavtalet TTIP skall genomföras. (Min text).

Vi skall i barmhärtighetens namn inte gå in på alla monumentala
fiaskon i Europanämnden utan lämnar gärna ordet till MEP Fjellner som -med undantag för hans beröm av Reinfeldt och Borg-  tecknar i min mening en realistisk bild av Sveriges och Löfvens EU-politik.

Löfven är orolig over att det fördjupade samarbetet mellan euroländerna kommer att minska de utanförståendes inflytande. Andersson "känner oro över läget i Grekland") Men: "Det får vara en discussion mellan Grekland och deras långivare. Vi på läktaren ska inte ha synpunkter på det."

Någon ambition att kliva ner från läktaren och aktivt delta i samarbetet och därigenom skaffa sig åtminstone ett viss inflytande föresvävar varken Löfven eller Andersson. Jag tror dock att vi kan lugna deras oro inför utvecklingen: Varken med Grexit eller Brexit kommer det svenska snuset att hotas! Och kanelbullarna har vi ju redan fått undantag för.

Ny gränser i Europa

Inflödet av flyktingar och asylsökande till Europa framkallar problem som skakar projektets grundvalar. Det är visserligen oklart om Ungern verkligen vägrar att följa Dublinförordningen men osäkerheten är stor. Österrike har redan hotat med att införa gränskontroller mot Ungern. Tanken går mot Danmarks lyckligtvis misslyckade forsök att stänga gränserna mot Tyskland och Sverige. Sverige var där smartare: man har visserligen inrättat permanenta kontrollstationer vid Öresundsbrons fäste men låtsas som att man bara gör tillfälliga tullkontroller i misstänkta smugglingsfall. Eller ännu hellre: rattefyllerikontroll, då kan man ta vem som helst. Jag har själv blivit misstänkt där ett par gånger och fått blåsa...

Stängslet mellan Ungern och Serbien kommer troligen att resas -där har väl Ungern större nationell handlingsfrihet men tanken på nya murar I Europa är ju mer än obehaglig.

Österrikes situation präglas av den föråldrade och feodala federala struktur som bidrar till att göra landet oregerbart.  Alla "länder" (provinser) har gränser mot andra stater. Krav på invandringsstopp och gränskontroller ses som ett medel att försöka stoppa postfascistiska FPÖ som stormar fram på bred front med anti-invandringspolitik som viktigaste, och mest väljarvinnade, fråga.

Stora delar av landet är ytterst restriktiva när det gäller att emot flyktingar och asylsökande medan andra (framför allt Wien) är mera generösa. Regeringen har lagt fram ett förslag om ett kvotsystem för kommuner vilket med bred majoritet avvisades av provinsguvernörerna. Med nuvarande inströmning innebär detta att situationen i vissa områden och kommuner snabbt kommer attt bli ohållbar - på vissa orter har denna gräns redan överskridits med bred marginal. Förhållandena i uppsamlingslägret Traiskirchen i Niederösterreich är oerhörda - antalet "omhändertagna" personer är två eller tre gånger lägrets egentliga kapacitet. Tältläger upprättas och växer i olika delar av landet.

Ingen ening om flyktingmottagande

EU:s inrikesministrar möttes i Luxemburg och kunde inte komma överens om ett system för att ta emot 40000 asylsökande som kommit till Italien och Grekland. De 40 000 är endast en bråkdel av alla flyktingar som under året tagit sig in i Europa, huvudsakligen från Nordafrika och Mellanöstern (Syrien).

Frankrike har stängt sin gräns mot Italien och just nu pågår kravaller vid gränsövergången i Ventimiglia  när Italien försöker att få de strandsatta flyktingarna att komma tillbaks in i landet i speciella bussar.

Det är ju fullkomligt orimligt att dessa problem skall lämnas åt Italien, Grekland och Malta enbart på grund av deras geografiska läge. Den europeiska solidariteten har satts på prov och fullständigt kollapsat.

Det starkaste motståndet kommer från de östeuropeiska länderna. Genom sitt medlemskap i EU har man kunnat frigöra sig från förtryck och ockupation. Att detta skulle förpliktiga dem till att visa någon form av solidaritet med andra medlemsländer är tydligen en helt främmande tanke.

Det grövsta hyckleriet kommer dock, som vanligt från England. Man har redan förklarat att man kommer att opt out från varje överenskommelse. Nu har ju den katastrofala situationen till stor del förorsakats av Englands illegala ockupationskrig i Irak tillsammans med USA.  Men notan får någon annan ta hand om.  Denna attityd har varit helt avgörande för Englands EU-politik där man bla. låter alla andra medlemsländer, inklusive exempelvis Grekland och Rumänien, betala en stor del av sin EU-avgift (Thatcherrabatten). Mr. Cameron håller just nu på med en kampanj för att tillskansa sig ytterligare fördelar och ännu mindre ansvar.

Även lilla Danmark var med i Irakkriget och liksom storebror vägrar man också att vara med om att ta hand om flyktingar.

Storheter som moral, ärlighet eller solidaritet förekommer naturligtvis inte i politiken vilket vi ju lätt kan se också i inrikespolitiken tex. i Sverige. Men någon gång blir det så grovt och och oförskämt att det är svårfattbart att man kan komma undan. Det förakt och den vämjelse som vanliga medborgare måste känna för de valda politikerna och deras institutioner kan väl i slutändan enbart leda till demokratins kollaps.

De mörkblå på frammarsch!

(Denna text finns också på Flarnfri schalottenlök)

Två viktiga regionalval har idag hållits i Österrike. Både i Steiermark och i Burgenland förlorade regeringspartierna, socialdemokraterna (SPÖ) och de konservativa (ÖVP) mycket kraftigare än de mest pessimistiska prognoserna.

Av diagrammet ser vi att de stor partierna förlorade omkring 9 % av väljarna medan FPÖ ökade med 16 % pch är nu jämstort med regeringspartierna. De Gröna ökade obetydligt och ekonomiliberalerna hade ingen chans. (Att kommunistpartiet är relativt starkt beror på mycket speciella omständigheter i Graz där deras röstandel  uppgår till ca 20 % beroende på mycket omtyckta lokalpolitiker).

Datahysterikernas långa kjolar?

"Bewegungsprofile dürfen nicht erstellt werden. Emails werden nicht erfasst." Bravo. Terroristen, Mafiosi und Menschenhändler können aufatmen. Deutschland bleibt ihnen als Schutzraum erhalten. Gesiegt hat die Fraktion der Datenhysteriker, die ihre Handy- und Maildaten so panisch verbergen möchte wie einstmals andere Hysteriker nackte Damenknöchel."

Die Welt om tysk lag som förhindrar datalagring längre än tre månader.

Århundradets skattereform (i Österrike)

Berget födde en råtta och ackuschörskorna presenterade den som som ett lejon.
(Okänd tänkare)

Ett exempel: kassaregistrering krävs för alla inköp, även av en varm korv eller ett äpple på torget. Köparen -kunden- blir lagligen förpliktad att behålla kvittot åtminstone tills han eller hon hunnit ut ur butiken. Hur det skall bli på ett salutorg har man ännu inte berättat.

Bryggeriarbetarna hittills momsbefriade lunchöl momsbeläggs. En betydligt större inkomstkälla blir dock momshöjningen på djurfoder, något som i hundparadiset Österrike får anses som en i det närmaste revolutionär tanke.

- - -

Mot bakgrunden av en sådan skattereform ter sig ju både Anders Borg och Magdalena Andersson som finanspolitiska genier.